Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
I< ek.
Jag var en liten pyssling,
Hon något mindre ännu.
Vi lekte, vi två, tillsamman,
Och merändels "man och fru."
Uti en vrå af rummet
Vi hade rätt beqvämt.
Der sutto vi styfva och stela;
Ty huset var fasligt förnämt.
Hvar dag var det stor mottagning;
Vi hade så mången kund,
An någon irrande katta,
Än någon utsvulten hand.
Sä länge dinéen räckte —
Och med denna var oftast skralt —
Hvar bund, var tyst och anständig,
Se’11 skälldes det rätt kapitalt.
Kattslägtet var mera moraliskt,
Sä tyckte vi båda två.
Med fromma barnaögon
Vi märkte ej klorna då.
Men hastigt åren förflöto
Utaf vår barndomstid,
Vi växte upp, vi båda,
Och mista båd’ tro och frid-
Mitt hjerta det hade brunnit,
Likt en vulkan det var.
Nu kändes det tomt oeh ödsligt,
Ty endast kratern fanns qvar.
Och hennes? — Tyst, tala ej om det’.
För litet, för 6tort det var.
Hvar menniska har ju ett hjerta,
Koketten blott intet har.
Vi råkades plötsligt åter,
Vi voro så kloka nu.
Hon ägde sä klingande fraser,
Jag kuudt, tala för sju.
Af gammal vana jag åter
Mitt pladder repade opp.
Hon gjorde så vexlande miner,
Än gaf, än betog hon mig hopp^
Med all gräce efter konsten» reglor
llon låtsade dàras tillslut.
Af glädje jag larmade värre
An förr dä jag fick mig en Btut.
Den första dagen gick drägligt;
Vi sutto i en kanapé.
Den andra dagen gick drägligt,
Vi foro bort på soupé.
Den tredje dagen, o, himmel!
Då tog min lexa slut.
Hon tröttades äfven af rollen,
Och blef som mot hundra förut.
Hon gäspade jemnt. Jag äfven. ,
Tillslut olidligt det blef.
Jag gjorde min grannaste bugning,
Och raskt på dörren klef.
-d-d—
Veckans krönika.
Lördagen den 29 Jitni.
Det regnar, denna afton — i natnreu och i
theatern! Ett verkligt sommarregn! Skur på skur af
applåder, kornblixtligt genomkorsade af en bukett.
Dock — "plats!" höra vi regissören utropa.
Theater-kritiken må icke inkräkta på väderlekskritikens
område. I ordning med frågorna! Hvarje välordnad
konversation öppnar sig med pn anmärkning om
väderleken.
Man börjar åter känna sig lefva i
"sommarmånaden." Luftens värme är tempererad, vattnets-)-17°,
och brunnsgästernas antal närmar sig till hundrade.
Vi klifva med etora steg in i "hö-månaden." Man
kan redan något sä när kalkylera årets äring och
man kommer allmänt öfverens, att derpå icke är
mycket att räkna. Den ena frostnatten mot den 18:de
lärer dock icke hafva gjort någon anmärkningsvärd
skada. Rågens blomning skedde dagarne derefter
vid särdeles gynnande väderlek och man förmodar,
att den afkastning, som kan erhållas af höstsädet,
blifver strid oeh god. Af vårBädet deremot såg man
ännu för några dagar sedan på flera orter icke ens
oågot tecken.
Vära gator röja de mest glädjande spår af
upplysningens framåtskridande, och i förväntan pä
kommande tider räkna vi icke så noga med de
slocknande gasljusen i theacerkronan. Dä man betraktar de
jernrör, som nedläggas för gasledningen, frågar man
sig, om ej Helsingfors’ stad snart skäll förmå att
bekosta ät.sig en vattenledning- Kanske vore vigtea
och den praktiska nyttan deraf, noga öfvervägdt,
större än af gaslysningen. Utom den för dagen
liggande nytta en vattenledning för staden skulle
medföra för det allmänna helsotillståndet, för
renhållningen och vid eldsvådor, kunde vi derigenöm äfven
blifva i tillfälle att tillfredsställa Hels. Tidn., hvars
ömma omsorg om den nya sguaren vid theaterhuset
nwl-vändigt fordrar en springbrunn derstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
