Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
härligt rådslag till ändring af
regeringssättet."
Riksdagen öppnades den 1 Maj med
de i det föregående om 1778 års riksdag
omordade högtidligheter. Landtmarskalk
blef generalmajoren baron J. D. Duivall;
såsom talman för presteståndet fungerade
i den dödssjuke erkebiskopens ställe, en
ung prelat biskop Troil i Linköping. Till
taleman för borgareståndet utsåg
konungen borgmästaren i Stockholm Eckerman,
samt till taleman för bondeståndet, den i
skildringen af 1778 års riksdag af oss
omnämnde, Nils Svensson från Willands.
Riksdagsmännen från bondeståndet i
Finland ankommo sednare till riksdagen.
Tvänne at dem voro ända från Kemi
Lappmark. För dem, som ej förstodo
svenska, uttolkades propositionerna af deras
finsk-svenska medbröder. *)
Genast vid böljan af riksdagen tog
ridderskapet och adeln i, der de vid 1772
års riksdag slutat — med den
Hummel-hjelm’ska propositionen. På friherre de
Geers anmälan beslöts, att genast göra
hemställan hos konungen, om icke i alla
lagstiftningsmål, utom privilegier och
bevillningar, hvilkas afgörande fordrar
enhällighet, tre stånds pluralitet utgör
riksens ständers beslut, men niir två stånd
äro mot två, frågan förfaller. Denna
hemställan skedde enskilt genom
landtmarskalken, och, till tidens vinnande, utan att
ens de öfriga stånden voro derom
underrättade, emedan de vid tillfället voro
åtskilda. Konungens jakande svar finnes
ordagrant åberopadt i riksdagsbeslutets § 3.
Adeln ursäktade sig hos de öfriga stånden
att hafva ensam begärt denna förklaring,
med hvilken dessa förklarade sig
tillfredsställda.
En verklig skrapa tilläto sig ständerna
att gifva konungen för det ban vid några
tillfällen hade utan ransakning och dom
låtit kassera officerare. På öfverste
Armfelts anmälan gjorde samtelige stånden i
*) Geijer, Gust. papp. III 2. pag. 117.
detta ämne föreställning hos konungen.
Hans svar synes af § 4 i riksdagsbeslutet,
hvilken har följande lydelse:
"I följe af den ömhet, hvarmed Kongl. Maj:t
omfattar vår frihet och säkerhet, och söker alla
tillfällen att den stadga, har Kongl. Maj:t, uppå Riksens
Ständers i underdånighet gifne anledning, under den 19 i
denna månad tillätit oss, att i detta vårt beslut införa:
att under ordet välfärd, som i 2 § af
Regeringsformen förekommer, äfven begripes
innehafvande embete eller tjenst; så att ingen
Embets- eller Tjensteman, sä af Militär- som af
Civil-och Ecclesiastiquestaten, får utan laga ransakning
och dom vid behörig domstol, frän Embetet eller
tjensten afsättas; de uti Regeringsformen särskildt
stadgade förtroende tjenster, beställningar och
kom-missoner härifrån undantagne; äfvensom med
upp-bördstjenster förhälles efter hvad särskilt förordnadt är."
Uti dessa tvänne paragrafer innefattas
det väsendtliga resultatet af 1786 års
riksdag. För öfrigt afslogo ständerna
konungens propositioner och denne lemnade
deras besvär utan afseende. Den kungliga
propositionen om allmänna
spanmålsmaga-siners anläggning och ett låneunderstöd af
Banken för detta ändamål, hänvistes,
"såsom ett ärende det der borde hemligit
hållas", af ständerna till Bankoutskottet,
hvilket väl med någon inskränkning biföll
förslaget, men betingade sig icke blott såsom
säkerhet en pantförskrifning af
tullinkomsterna, utan äfven att icke blifva tillitad
för andra allmänna understöd; på grund
hvaraf äfven en af konungen begärd
undsättning för Fahlu bergslag afslogs.
Den hetaste striden utkämpades om den
s. k. Passevolansen. Då frågan förevar på
riddarhuset, lät konungen fyra rikets råd,
klädde i sina talarer, der infinna sig för
att (enligt 1626 års riddarhus-ordning)
bevista öfverläggningen och meddela
nödiga upplysningar. Mot de andra stånden
var man mindre granlaga otn medlen att
öfvertala och vinna. Särdeles blefvo
bönderne ofta i enrum frestade att ingå på
regeringens förslag. En af dem, Jon
Bengtsson från Wärend, en gammal gubbe som
bevistat hvarje riksdag sedan 1755, hade
lofvat sina ståndsbröder, att desse, utsatte
för dylika frestelser, skulle få svara, "att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
