Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
om Jon bifölle, skulle de också göra det."
Jons orubblighet var för väl känd, för att
man med lock kunde vänta att något
vinna; man försökte derföre pockande. En
dag fick Wärendsbonden besök af en
landshöfding, hvilken efter vänligt samspråk om
ett och hvarje, slutligen ryckte fram med
sitt ärende, som var att få Jon att ingå
på passevolansen. Då Jon bestämdt
nekade, drog landshöfdingen sin värja och
satte deu för bondens bröst, sedan ban
lagt ett papper framför honom jemte en
penna. "Skrif ditt af bönderna kända
bomärke derunder, eller är du dödens man",
röt nu den nyss så höflige gästen. "Hvad
står der på papperet?" frågade Jon.
Landshöfdingen uppläser: Att jag insett
nödvändigheten att gå min nådiga konungs ön-
O O DO
skan i passevolansfrågan till mötes, fast
helsan ej tillåter mig att i dag uppkomma
och deltaga i bondeståndets öfverläggning,
intygar Jon Bengtssou", tilläggande: "Sätt
bomärket mellan Jon och Bengtsson. Jon
visade sig nu förskräckt, tog pennan med
darrande hand och började formera
densamma. Detta drog långt ut, särdeles i
anseende till darrningen, så att
landshöfdingen tröttnade att hålla värjan upplyftad
mot gubbens bröst. När Jon märkte
värjan sjunka, hoppade ban ett stycke bort,
lyfte en tung stol och röt: "Gå eller
gäller det lifvet!" Landshöfdingen gick och
Jon fick snart bud att komma till
konungen klockan 6 e. m. Han kom först
klockan half 7, ursäktande sig vid ankomsten
med att ban haft så mycket att göra, som
måste ske förut. "Hvad kunde det vara?"
frågade kungen. — Jag måste först skrifva
till min hustru, huru hon borde förhålla
sig i fall jag ej skulle återkomma" genmälte
Jon.*) Kungen förstod piken och det
talades ej vidare om passevolansen, hvilken
icke heller gick igenom uti bondeståndet,
lika litet som i adeln, samt således förföll.
Att borgare- och prestastånden biföllo
förslaget, hvilket i sjelfva verket var lika
*) Anekdoten omtalas i Pehr Thomassons
"Utmärkte bönder."
fördelaktigt för rotehållarne som för
kronan, väckte sådant missnöje, särdeles mot
presterna, att man finner det ett förslag
varit allvarligen å bane att utesluta desse
från representationsrätten.
Utskotten visade sig lika gensträfviga
som stånden. Statsutskottet uttalade sin
missbelåtenhet deröfver, att det icke
erhållit någon uppgift ifrån
Riksgäldskontoret angående användningen af den till
riksgäldens afbetalning anvisade fonden,
som likväl genom bidrag af ständernas
bevillning var tillkommen. Flere utskottets
ledamöter yrkade, att i anseende till ett
löpande nog allmänt rykte om rikets gäld,
i utlåtandet äfven borde omförmälas, att
utskottet icke funnit spår dertill, att
någon ny gäld blifvit riket åsamkad, och
detta blef äfven för ständerna
tillkänna-gifvet. I Riksdagsbeslutet heter det i § 9
med en lätt genomskinlig ironi: "Af
utskottets berättelse om statsverkets tillstånd,
hafve vi intagit, att erforderlige
penningesummor blifvit anslagne till de i staten
uppförde behof samt att anledning är att
förmoda det sådane utvägar blifvit
nyttjade, att riket icke blifvit belastadt med
någon ny och oss icke veterlig gäld." Detta
loford var den mest bitande kritik.
Konungen hade endast låtit meddela en
öfversigt af statsverkets tillstånd för det
löpande året; och det åberopades att 1778
ej annorlunda skett. Flere ledamöter
protesterade med skäl emot detta förfarande,
såsom stridande mot § 50 i
Regeringsformen, hvilken föreskref, att statsverkets
tillstånd för rikets ständers utskott borde
uppvisas. Ordföranden förklarade, i
anledning deraf, att på konungens befallning
tillgång skulle lemnas till flera af de
föregående årens stater. Men utskottet, som
ansåg sina göromål nära nog slutade, fann
då, att detta blott skulle förorsaka
uppehåll, och lät dervid bero.*)
Sista riksdagens bevillning fastställdes
icke såsom förut på obestämd tid, utan
*) Geijer. Gustav papp. III 2 145.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
