- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1861 /
300

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

300

näns skrumpna band, hur guldberingad
denna än var, som föreföll honom
motbjudande.

De nya kläderna hade emellertid
blifvit iklädda.

Vagnen körde fram, och farmor visade
sig på trappan, i full ståt för visiten.

"Hvad är Wilhelm?"

Ja ... . hvar?

Der kom nu sjuåringen bedröfligt
upptågande på gården .... Men hur såg
han ut?

De nya byxorna — kanske också den
nya jacken — voro fullständigt
nedsmeta-de . . . .ja, både händer och ansigte hade
likaledes fått sin andel.

"Wilhelm, Wilhelm, hvar har du varit?"

"Jag sysser henne aili’ på ban’!"
förklarade ban helt kategoriskt, och innan
kusken gaf sista klatschen åt hästarne,
hade vid ransakningen det blifvit upplyst
vordet att hr Wilhelm varit nere i
ankdammen och — enligt hvad gamla Britta med
egna ögon sett — intvålat, såsom nämdt
är, såväl nya byxorna som det rentvagna
ansigtet med både nate och ler ... . Han
hade partout velat undvika besöket hos
grefvinnan.

Farmor, den älskliga farmor, log med
ett vackert smålöje, gaf kusken befallning
att köra och for så af utåt landsvägen.

Wilhelm bugade — han bugade djupt,
han bugade i själen, han bugade i hjertat,
han bugade för detta gudingifna leende på
farmors läppar . . . sierskans . . . Bugning
blef aldrig Brauns sak här i verlden.

"Samma lynne som alltjemt utmärkte
hans karakter" — skrifver hans
ofvannämde fruntimmersbekanta — "visade han
redan som litet barn." Till en del finner
man detta bekräftadt af det nyss anförda.

Vid åtta års ålder började han, jemte
den äldste brodern, sina skolstudier i Borås
hos tullinspektören Brunerus, en särdeles
kunskapad och intelligent man. Månne det
var 8koltvånget här — kanske med ferlan
till regulator — som alstrade hos gossen
denna inbitna afsky för den oskyldiga sta-

den, hvilken han som skald sedermera så
bjert uttryckt i mer än en af sina dikter?
"Förutan like är du, Borås!
Du liksom Fenix kan ej förgås,
Ty om du brinner hvart år på båle,
Uppbyggs du åter utaf hin håle.
Mot dig hans ynnest är utan gräns,
Och han har valt dig till residens."
börjar t. ex. ett af hans stycken, ännu
otryckt.

Från denna Belzebubs stad, det lilla
vackra, det älskliga Borås, kom ban
till en enkefru Liljehöök på egendomen
Sällerhög och fick en ung flicka till kam*
rat vid katekeslexorna och studierna för
öfrigt, hvilka ban sedérfiiera fortsatte i
Göteborg, först med regementspastor Rhedin
till lärare och derefter konrektorn, teologie
licentiaten och prestmannen B. Denne
senare använde äfven på Braun sitt vanliga
uppfostringssystem. Sedan gossen blifvit
vederbörligen "upplagd" och rottingen gifvit
första slaget, kom den lika sedvanliga
förklaringen: "Det är inte jag som slår dig,
min gosse . . . det är inte jag — du slås
af din egen onda natur" .... (förnyad
verksamhet med rottingen) . . . . "ja, det
är ej jag som gislar dig.... inte jag
du gislas af din egen arfsynd" ....
(fortfarande exekution) .... "i Gud faders . . .
och sons . . . och den helige andes namn,
amen .... Stig nu opp, min gosse, och
var ett förbättradt barn!"

Brauns far bade emellertid, efter
erhållet afsked, blifvit utnämd till
postmästare i Visby, och med familjen flyttade
den unge Wilhelm dit för att i dervarande
skola afsluta lärdomsgraderna inom det mera
privata området, innan han anträdde sin —
akademiska bana.

Det var dock icke på den hvita
studentmössan och stålvärjan som han tänkte:
det var tschakåen och krigarens svärd som
lekte honom i hågen — krigsakademien
skulle blifva det fält, der han ville bilda
sig till man i staten. Såsom han sjelf
sjunger, hade han

"slutat processen med ungen till gåsen"
och låtit mustascherna växa, "dessa tapper-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1861/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free