Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335’
Geuom sitt rättframma vis att gå tillväga då
langsjukan utbrutit, stötte han mången för hufvudet
och ådrog sig ovänner, af hvilka dock de flesta
sedermera medgifvit att gubben Norling , da som alltid,
när han i dylika frägor uttalade en bestämd åsigt,
hade rätt och med tacksamhet erkänt hans förtjenst,
äfven härutinnan, om Sveriges boskapsafvel. Bland
andra, som hans antagonister lyckats öfvertyga att
om don af Norling föreslagna behandlingen, vid fall
af elakartad lungsjuka, finge användas, skulle landet
ruineras, var äfven kung Oscar. Under en audiens
hos honom blef tal om den af chefen för
veterinärinrättningen förordade nedslagtningen, och att staten
borde betala de offrade kreaturen. Men, invändo
konungen, vi hafva ej pengar dertill. Norling
svarade: "penningar kunna rikets ständer göra, men ej
oxar" *).
Veterinärinrättningen i Stockholm hade länge
ensamt subordinerat under Kongl. Sundhetskollegium,
men blef sedermera äfven ställd under en kunglig
direktion, åt hvars sammansättning Norling rynkade
missbelåten på näsan, förmenande att några af dess
medlemmar ej en gång hade reda på så mycket som hur
en häst skall ledas ur stallet. Då denna direktion
första gången besökte veterinär-etablissementet,
yttrade en af ledamöterne vid åsynen af de förfallna
byggnaderna: "är detta en inrättning?" — "Jo-jo-men,
och en kunglig till på köpet", blef svaret. Anmodad
en dag af direktörerne att visa rmuseet på stället,
fullgjorde Norling sin pligt på följande skämtsämma
vis. "Der, började han, pekande pä ett i ena hörnet
af rummet befintligt hästskelett, der ser ni skelettet
af cu 45-ärig häst, af den gamla, välkända
flyinge-racen, som våra moderna hästförstäsigpåare utdömt,
emedan den i allo var förträfflig. Denna häst
gjorde tjenst till sin dödsdag, och förnekade aldrig en
minut under sitt lif äran att tillhöra denna ypperliga
race.–Der ser ni ett svinhufvud, hvem tycker
ni att det liknar?" — Liknar? frågade den person
till hvilken spürjsmålet ställdes. "Jo, återtog
Norling, saken förhåller sig så, att detta hufvud tillhörde
*) Norling skrifver frän Mariestad d. 29 Okt. 1856:
"Vi hafva nu den satans lungsjukan åter i Sverige.
Hos grefvarne Hamilton på Österäng, tre mil från
Skara, hafva flera djur blifvit slagtade, alla
behäftade med don elakartade smittosamma lungsjukan. På
telegrafisk väg har underrättelsen säkert kommit
vederbörande och dig tillhauda långt före dessa rader.
Det första offret var en engelsk qviga, hvilken jemte
21 stycken olycksfoglar i somras af grefvarne–-
öfver Uddevalla och nu sprida död och olycka öfver
landet, om ej kraftiga åtgärder vidtagas ... Nu
kunna djeflarne ej skylla på dranken och s|tämdt foder;
ty dessa djur, som börjat dansen, hafva ej fått dränk.
Jag är uti en satans oro och beder derföre dig, min
gode vän, var trogen och gör allt hvad på dig beror
att få ett lyckligt slut på denna landsplåga. Du är
mitt hopp — jag har gjort hvad jag kan för att
skyndsamt få saken kunnig; nu står det till Gud,
kungen och dig att göra resten."
en sugga, hvars moder under det hon derute på
gården gick grisstinn, ofta såg en person besöka
inrättningen; det var en mäkta inflytelserik och högdragen
herre, som, då han kom hit, tidt och ofta lät förstå
att han ämnade genomdrifva sin plan att beröfva oss
en stor del af den gård, der suggan promenerade och
inrättningen så väl behöfde. Detta, emot oss alla här
boende så fiendtliga projekt måtte ha gjort ett satans
förargligt intryck på suggan, ty hon grisade i förtid
och framfödde det svin, hvars hufvud ni här ser, och
hvars ansigte har en frappant likhet med den
mäktige mannen som här gick och skröt af sin makt och
ville oss illa. Betrakta detta hufvud och säg se’n
om kreaturen, att de ej hafva sympathier och
antipa-thier. Ja, här ser man ett bevis på, att vår Herre
straffar dem som vilja skada denna inrättning" *).
*) Personen, till hvilken allt detta yttrades, var
redan då känd som en ganska egenmätig, maktlysten
och i valet af medel för genomdrifvande! af sina
hugskott föga nogräknad herre.
Sammelsurium.
En arméordres af Gustaf III. En grefvinna Borck,
som fruktade för sin son, då fänrik vid gardet, att
han skulle smittas af och möjligtvis falla ett offer för
den tidens sedeslöshet, vände sig till konungen
direkte med begäran, att han ville hjelpa henne att
skydda det ännu oförderfvade och förhoppningsfulla
subjektet frän ett snöpligt fall i förderfvets garn.
Gustaf, alltid tjenstaktig, lät utfärda följande:
Ordres af den 30 Mars till alla regementerne i
Garnison:
"I anledning af flere klagomål som inlupit,
förbjudes de unga officerarne på det allvarligaste, att
hvarken igenom discourser, målningars visande, eller
andra till upplysningar ländande sätt, störa den
lyckliga okunnighet, hvaruti hr grefve Borck allt intills
nu igenom dess fru moders omsorg kuunat bibehållas.
Stockholm ut supra.
På nådigste befallning
F. Wrede.
Exp. af
I. "VV. Ehrensvärd.
Veckans krönika.
Lördagen den 19 Oktober.
Aldrig har oktober vädrot fått uppbära sä
mycket beröm, så mycket tacksamt smicker som i år.
Vi befara också, att det redan hunnit blifva totalt
bortskämdt. I fredags på morgonen var hela marken
betäckt med rimfrost, men den påföljande dagen var
ljus och herrlig. 1 dag hafva vi deremot en vanlig
gråduskig oktober dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
