Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349’
vid, och ännu mera för en hel klass, att
vara utesluten ur statsförfattningen och
anvisad att vädja till andra för att få sitt
öde afgjordt, i stället för att sjelf kallas
till deltagande i rådslagen derom."
Frihetens skapande och lifgifvande
inflytande kan, enligt Mill, endast då
inverka välsignelserikt på individens
karaktär, då han är en så fulltberättigad
medborgare som någon annan, eller
åtminstone kan räkna på att blifva det. Den
praktiska disciplin, hvilken karaktären
derigenom erhåller, att medborgaren, om också
endast för tillfället samt tid efter annan,
kallas till utöfning af sociala funktioner,
är härvid hufvudsaken. Man förbiser
alltför lätt den vigtiga omständigheten, att
uti de flesta menniskors dagliga lif finnes
högst obetydligt, som kunde bidraga till
höjande af deras begrepp och känslor.
Deras verksamhet är rutin, intet arbete af
kärlek, utan för egen vinning, i den mest
elementära form, för tillfredsställandet af
de småaktigaste dagliga behof. Ingen
väckelse utifrån eller innanifrån; de
lärorikaste böcker kunna ingen verkan göra, om
de icke läsas, och de utmärktaste
personligheter kunna icke mana dem till täflan,
för hvilka banan är stängd. Att gifva en
hvar något att göra för det allmänna
bästa, fyller i viss mån denna lucka.
Endast då menniskan i sin egenskap af
statsborgare kallas att öfverväga intressen, som
icke äro hans egna och afgöra stridiga
anspråk, hvilka sträcka sig utöfver hans
privatnytta, endast då kan han befria sig
från den småaktiga egennyttans tryckande
börda. Blott då ban känner sig som en
lefvande länk af den politiska och sociala
kommunen, kan ban komma till insigt
deraf, att hvad som länder till det allmänna
bästa äfven befordrar hans eget väl. Der
den allmänna andan saknar denna skola,
lefver knappast det ringaste mått af
medvetande derom, att privatpersoner, hvilka
ej befinna sig uti någon framstående
ställning i samhället, ägde några andra
skyldigheter mot samhället än att åtlyda la-
garne och vara regeringen underdånig. Den
oegennyttiga känslan af enhet med ett
samhälle existerar under sådana förhållanden
icke. Menniskan förlorar sinnet för allt
kollektivt intresse och tänker icke derpå,
att det gifves ändamål, till hvilkas
uppnående han gemensamt med andra har att
sträfva. Han rotar sig allt mera fast uti
den inbillningen, att hvad han skall vinna
måste ske på medmenniskors bekostnad.
Då vid denna brist på gemensamhet uti
tanke och handling menniskorna icke
kunna betrakta hvarandra såsom förbundne
och kamrater, betrakta de hvarandra som
rivaler. Så lider tillochmed den enskilda
moraliteten, medan den offentliga faktiskt
är slocknad. Vore detta sakernas tillstånd
det allmänna och enda möjliga, så skulle
lagstiftarens och moralistens yttersta
förhoppningar reducera sig till att göra den
stora massan till en hop får, hvilka
harmlöst beta vid sidan af hvarannan.
På dessa grunder är det som Mill
anser det representativa samhällsskicket för
menniskan värdigast — och jemväl för
hennes "materiella välstånd" fördelaktigast.
Han vill så långt som möjligt utsträcka
alla samhällsklassers och statsmedlemmars
deltagande i statsangelägenheterna och han
är derföre för den största möjliga
utsträckning af rösträtten — ja tillochmed för
allmänna val; men han är dock afgjordt emot
det nymodiga suffrage universel, genom
hvilket individen dukar under i massan
och sålunda hemfaller åt den imperialistiska
despotismen. Detta kejserligt
demokratiska åskådningssätt är den andra
tidsriktning, emot hvilken Mill vänder sig med
bela allvaret och kraften af sin segrande
bevisning. Tillochmed den amerikanska
författningen, så mycket han än erkänner de
fördelaktiga verkningarne af densamma,
tillfredsställer honom icke på långt när.
"Emedan Demos, säger han, i Amerika är
den enda källan till makt, så graviterar
all egoistisk äregirighet inom riket åt
Demos’ sida, likasom uti despotiska riken åt
monarkens." "Men, frågar han, om nu i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
