Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397’
för fremlingar tillgänglig. Den ligger i
midten af staden. En trång, men väl
bibehållen stentrappa leder dit ner. Den är
öfver 50,000 pariser qvadratfot stor,
några och 30 fot djup och blott 6 fot öfver
dess tak hvälfver sig gatan. Dock är den
ingen vatten-reservoir mera; turkarne ha
der etablerat en sidenfabrik.
Vida märkvärdigare är en annan,
hvilken ännu tjenar såsom jättelik cistern.
Ingången till densamma bevakas med största
uppmärksamhet; få tillochmed af dem, som
bo i dess omedelbara närhet, känna den.
Den bildar en underjordisk sjö, som
sträcker sig under bela gator och qvarter.
Hvalfvet uppbäres af 336 marmorpelare. En
engelsman, som sett den, berättar derom
följande:
Då jag erfor, att det gafs en under
staden belägen, väl bibehållen och till en del
ännu fylld grekisk vatten-reservoir,
anställde jag efterforskningar, men fullkomligt
förgäfves. Ändtligen träffade jag en vän,
som till följd af sin långvariga vistelse i
Konstantinopel, borde kunna lemna mig
upplysning i ämnet. Jag frågade honom
om saken verkligen vore grundad.
"Helt säkert", svarade ban, "men jag
har aldrig sett den."
Då jag yttrade den allvarliga önskan,
att lära känna cisternen, förklarade ban
att en rundlig drickspenning möjligen
kunde förskaffa mig tillträde dit. Han
kände nemligen en gammal turk, hvars hus,
edigt hvad det sades, var beläget öfver
en af ingångarne. Med honom ville min
vän ingå i underhandlingar, och om de
ledde till gynnsamt resultat, derom
underrätta mig följande morgon. Turken ingick
på förslaget och min landsman infann sig
hos mig på den utsatta tiden.
Genom åtskilliga gator begåfvo vi oss
till den öfre delen af staden och inträdde
i ett till utseende fornåldrigt hus. En
gammal turk med ärevördigt skägg, men
hvarken särdeles rikt eller prydligt klädd,
emottog oss. Han undfägnade oss med kaffé
och en pipa tobak, och förklarade att ban
vore beredd att visa oss vägen till de
underjordiska hvalfven.
Vi begåfvo oss till den inre gården oöh
fördes derifrån i ett till höger beläget litet
rum, hvars botten låg ett par trappsteg
lägre än gårdsplanen. Här antände vår
vägvisare två facklor, och gaf mig den
ena. Derpå öppnade han en fall-lucka och
bad oss följa. Sjelf steg han med den
andra facklan i handen nedför en
sten-vin-deltrappa; honom följde min landsman och
jag slutade tåget. När vi nedstigit något
öfver trettio trappsteg, förkunnade oss
luftens fuktiga kyla vattnets omedelbara
närhet. Turken, som var framför oss
några steg, gaf facklan åt min vän och
lösgjorde en lätt båt, som var fästad vid
ändan af trappan. Framkomne till honom,
sågo vi oss omgifne af otaliga, på alla
sidor sig höjande pelare, och deremellan
skimrade vid fackelskenet en dyster
vattenyta.
Vi bestego båten. Ljudet af den i
vattnet fallande kedjan, hvarvid båten varit
fästad, återskallade dåft i hvalfven.
Försedd med ett par små åror, satte turken
båten i rörelse. Aldrig glömmer jag den
känsla af öfverraskning, som beherrskade
mig de första ögonblicken. På alla sidor
sträckte sig ändlösa rader af
marmorpelare, hvars glatta ytor återspeglade
fackelskenet. Vår vägvisares österländska drägt,
hans långa vajande skägg, den graflika
tystnaden omkring oss, afbruten endast af
slagen från våra åror, den sparsamma,
spök-lika belysningen, allt så sällsamt, så
ovanligt, återkallade lifligt hos mig de gamle
poeternes skildring af själarnes öfverfart
öfver Styx’ dunkla vatten. En stund
förgick innan jag var tillräckligt herre öfver
min häpnad, för att med granskande blick
kunna skåda mig omkring. Pelarne voro
verkligen af marmor; många buro
korinthiska kapitäler, en del tillhörde den doriska,
andra den blandade ordningen. På
mångas sirater voro ännu de skarpa kanterna
af den sista handläggningen synbara, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
