- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1861 /
401

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PAPPERSLYKTAN.

Utgifves hvarje Måndag
eller första helgfria
dag i veckan,
kl. 12.

1861.

i:n 51
3§tlsiitgtø kn 23 imtntør.

Pris: för helt är 2 rnh. s:rj
för halft år 1 rnb.;
för lösa numror
o kop.

örn tryckfrihetslagars beküflighet.

(Af II. L. Rydin.)

En fråga, som vid redogörelse för
tryckfrihetslags betydelse i allmänhet först
möter oss och förtjenar besvaras, är:
behöfves det några serskilda lagstiftnings- eller
regeringsåtgärder emot tryckfrihetens
missbruk? Är ej tillräcklig garanti deremot i
ändamålsenliga lagstadganden emot
missbruk af yttrandefrihet i allmänhet? — Om
man tager i betraktande, hvilket oerhördt
välde kan medelst pressen utöfvas af en
person med ordet i sin makt till att sätta
menskliga viljor i verksamhet, finner man,
huru naturligt det är, att statsmakten
anser sig förpligtad att vidtaga särskilda mått
och steg emot denna frihets missbruk. Så
länge en mans makt att stifta ondt är
inskränkt till bans egna omedelbara och
personliga handlande, måste, huru
skadebrin-gande det än må vara, det deraf
anstiftade onüa dock blifva af mera lokal och
inskränkt beskaffenhet. Men om den makt,
någon eger öfver sinnena hos sin
omgifning tager pressen till hjelp, kan ett
skadligt inflytande utsträckas i oändlighet och
hejdas hvarken af tid eller rum. Hvarje
mot samhälle eller enskild hätsk tanke kan
så att säga sättas i beröring med och
utöfva sitt inflytande på millioner. En enda
person kan, liksom om han vore begåfvad
med en slags olycksfull allestädesnärvaro
utså gudsbespottelse, uppror, osedlighet
ända till ett lands aflägsnaste gränser och
hota hela samhället med’ smitta och för-

derf. Om allt finge utan kontroll
offentliggöras och kringspridas, vore ju att
befara, att massans opinion skulle komma att
utgöra rättesnöre för sanningen; om
revo-lutionsmakare finge utbreda sina projekter,
skulle ingen inrättning stå säker; om
hvar-ochen med regeringen missnöjd kunde
offentliggöra sin harm, skulle det ej gifvas
något lugn i samhället och om hvarje
re-Iigionsförnekare finge sprida sina
dårskaper, all religion hotas. Man kan ej bär,
i likhet med hvad förhållandet är med
yttrandefrihetens missbruk i allmänhet, nöja
sig med gerningsmannens straffande, s^dan
det onda väl skett. Hvad hjelper det, när den
utspridda skriftens mångfaldiga exemplar
utbreda sin skadliga verkan. Om ock
bestraffningen sliter upphofsmannen i
stycken, ha hans onda tankar fått det försprång
att anställa förödelse, Bom just här
behöfver förekommas. Att anse att samhället
ej behöfver vidtaga något serskildt
försigtighetsmått mot detta onda utan kan vara
tryggt i vissheten att gerningsmannen skall
i sin ordning straffas, bar man sagt vara
detsamma som att tro sig kunna med
trygghet sofva för öppna dörrar, emedan man
vet att inbrottstjufven i sin ordning kan
komma att förpassas till fästning.

Nödvändighet synes derföre vara för
handen, att vidtaga serskilda åtgärder, for
att hindra pressens missbruk, hvilka ej
kunna eller behöfva komma i fråga med
yttranden i tal eller skrift. Till följd
häraf hafva de flesta länder antingen serskil-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1861/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free