Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
407’
den såsom en uppslagen bok framför
honom liggande staden. Kyrkan är den
första byggnaden i hvarje belgisk stad, den
audra rådhuset. Likasom hos menniskan
de muskler hvilka oftast ansträngas,
starkast utbildas, så har också här de båda
starkaste sidorna i det nationela lifvet:
den religiösa känslan och kärleken till
kommunen, uttalat sig i praktfulla kyrkor och
rådhus såväl i Brüssel som i de talrika
öfriga städerna. Det nuvarande Belgien i
sin mosaik af flamländska, wallonska och
tyska beståndsdelar, hvilka fordom
allesamman stodo under sina särskilda
styrelser, fann ett gemensamt band i den
gemensamma kärleken för sin kommunalfrihet och
en författning, som ej har sin like i Europa.
Då år 1830 revolutionen utbröt var
framförallt en ny författning erforderlig.
Om den monarkiska statsformen var man
enig. Men om morgonen efter en dag, på
hvilken man förjagat en konung, om
aftonen före en dag, på hvilken man skulle
välja en ny konung, voro alla sinnen fulla
af förbittring mot det fördrifna, fulla af
misstroende mot det kommande väldet. Den
nya författningen måste derföre, just
emedan den skulle vara monarkisk, erbjuda
en fast borgen mot alla möjliga det
monarkiska väldets ingrepp. Sålunda blef en
konstitution utarbetad, hvars like Europas
historia ej har att uppvisa. Engelska och
franska författningarnes företräden
sammansmältes med hvarandra och en
monarki bildades, som skiljer sig från en
republik knappast genom annat, än genom
stats-öfverhufvudets oafsàttlighet och ärftlighet.
Valförheten bestämdes efter en mycket låg
census, stat och kyrka skildras fullständigt
och gjordes oafhängiga af hvarandra, ehuru
kulten och dess tjenare underhållen af staten.
Lärofrihet, pressfrihet, likställighet för alla
konfessioner, associationsrätt, laglig
församlingsrätt, laglig församlingsrätt för
kamrarne livaije andra tisdag i November, och
art. 25: — "all statsmakt utgår fråu
nationen" — äro de bufvudprivilegier som man
sträfvade att försäkra folket om,— ett folk,
som visat sig värdigt den fullkomligaste
frihet i hvarje hänseende.
I sanning! ett land som
århundraden igenom utkämpat otaliga strider mot
förtryck ocb tyranni, som hundra gånger
höjt sitt hufvud för sin frihet och
oafhängighet och alltid erhållit på det ett slag,
hvilket tvang det att såsom en bulldogåter
lägga sig ner och lyda, men som dock
icke tröttnade vid dessa mångfaldiga
försök och bibehöll ett vaksamt öga, alltid
färdigt till språng, tills det ändtligen
fattade det rätta ögonblicket, med ens reste
sig och verkligen förvärfvade sig
sjelfständighet — ett sådant folk kan framkalla
tankar, som torde vara helsosamma äfven
för andra folk. Denna konstitution, dessa
politiska och administrativa inrättningar,
hvilka Belgien erhållit sedan sin sista
revolution och hvilka utmärka sig genom den
princip att så litet som möjligt taga i
anspråk den enskilda menniskans medfödda
rättigheter för att af dem bilda
statssammanhanget — häraf kan sannerligen
dragas slutsatser och lärdomar, som man i
vårt tyska fädernesland anklagat, och
kanske snart åter skall anklaga såsom
högförrädiska, — i vårt Tyskland, hvarest man
först har afseende på statsmassan och
sedan på den enskilde, först på den af
menniskor skapade rätten och sedan på den
af Gud skapade, först på regeringarnes
frihet och sedan på de regerades frihet.
Men förödmjukande är den känslan, att
en nation af trettiotre miljoner hufvuden
och hjertan, utrustad med en stor forntid,
med en andans kraft såsom ingen annaD,
med skalder och tänkare, som omfatta
verlden, med ett herrligt språk, som förenar
den till en stor, mäktig kropp — att en
sådan nation ännu har rätt mycket att lära
af ett litet folk, hvilket knappt är åttonde
delen så talrikt, hvilket måste söka sin
historia först uti framtiden, hvilket hvarken
har stora skalder eller filosofer, ja icke
engång ett egendomligt, lika ljudande språk»
— kort sagdt, af ett litet folk, sådant som
de frihetsstolte belgierne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
