Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Bernhard Risberg. Tillägg till den nya Fänrik Ståls-kommentaren (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tillägg till den nya Fänrik Ståls-kommentaren.
Af Bernhard Risberg.
(Forts. fr. s. 27.)
Soldatgossen.
Str. i. Hans hela värld var ärans fält, stridsfältet var
hans hela värld, endast krigets värf upptogo hans tankar.
Jfr till Adlercreutz, str. 11.
Björneborgarnas marsch.
Str. i. Söner af ett folk etc. synes böra fattas som
själftilltal (ej, i likhçt med komm., som ellips: vi äro söner).
Så står ock strax efter: »framåt, framåt led vid led» och
»Alla, alla, käckt framåt», hvilket är ett slags fortsättning af
tilltalet i strofens början. Dylikt själftilltal är vanligt i
krigssånger (jfr allons, enfants de la patrie, som väl just varit
förebildligt för R.) och ger här större kraft och mindre
affektation åt uttrycket än ett: vi äro söner.
Str. 2. Aldrig skall vår fosterjord / af våldets maktur
oförblödda bataljoners armar ryckas. »Oförblödda» såsom
predikativt attribut är en rätt svårfattlig latinism. Meningen
är: så länge bataljonerna äro oförblödda, skall vår
fosterjord aldrig ryckas ur deras armar.
Fänrikens marknadsminne.
Str. 7. Genom marknadssorlet trängde stämman darrande
och skär. Komm, förklarar »skär» = ljus, klar, ren. Då
det är fråga om en gammal gubbes »skrällande», »skrala»
(str. 10) sång med darrande röst, synes »skär» här böra fattas
i en helt annan betydelse = »pipig», »tunn och gäll».
Pedagogisk Tidskrift 1916. Hüft. 2. a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
