Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Anmälningar och recensioner - Bernhard Risberg. G. Cederschiöld, Framtidssvenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustaf Cederschiöld, Framtidssvenska, Sthlm, P. A.
Norstedt & Söner, 1918, 191 s. Pris 4:75.
Bland nu lefvande svenskar finns väl knappt någon, som
med större nit kämpat för vårt språks renhet och rykt än
professor Cederschiöld. I hans sammelbok »Fresta duger» från 1914
träffar man en rad uppsatser i detta syfte, och den nu utgifna
boken fullföljer i mera utförd framställning de förut givna
uppslagen.
Prof. C. hör ej till den sorts språkmän, som nöja sig med
att konstatera och registrera, han vill reglera och utforma, rensa
och rikta. Hans målpunkt därvidlag är språkets ändamålsenlighet
för dess syfte som uttrycksmedel, och han bestämmer saken
närmare så, att en författare — det är nämligen fråga om
skriftspråket — bör rätta sin framställning efter
genomsnittsståndpunkten hos den afsedda läsekretsen, dock »helst med så enkel
ordklädnad, att äfven de läsare, som stå något under medelmåttet,
åtminstone nödtorftigt kunna förstå framställningen».
Det är, som man ser, en ytterst demokratisk ståndpunkt
författaren intar: man skall skrifva med tanke på de
jämförelsevis enfaldiga och föga språkkunniga. Detta uppnår man — säger
författaren — genom att låta skriftspråket mera närma sig (det
bildade) talspråket, rättare sagdt, föredragsspråket. Hvad det nu
gällande skriftspråket beträffar, lider det af väsentliga fel; det är
dels för mycket bemängdt med osvenskt gods, dels för inveckladt,
tungrodt och abstrakt, fel som talspråket i det hela är fritt från.
De skriftområden, inom hvilka den språkliga reformationen
framför allt bör eftersträfvas, äro af praktiska skäl — för
åstadkommande af största möjliga påverkan och spridning af det nya
skrifsättet — skolböckerna och tidningarna.
Då detta nya skriftspråk tydligen icke kan åstadkommas
med en mans möda och med ens, utan kräfver ett långvarigt
arbete af många hängifna anhängare — om det nu öfver hufvud
är möjligt att arbeta fram ett språk —, så kallar förf. det för
»framtidssvenska».
Utan all fråga måste man sympatisera med förf:s yrkande
på en förenkling af skriftspråket med talspråket som
hufvudsakligt mönster. Och i själfva verket har en sådan omvandling
redan i ej ringa utsträckning börjat ske, om den också ännu ej
slagit allmänt igenom. Man behöfver blott läsa »ledarna» i
vissa af våra dagliga tidningar, t. ex. Dagens Nyheter, där den
obesvärade föredragstonen nästan vunnit fullständig seger. Det
goda, som skriftspråket har att hämta från talspråket, är enligt
min mening framför allt en enklare och ledigare satsbyggnad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
