Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Anmälningar och recensioner - Otto Rohnström. E. Edström, Fransk skolgrammatik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER 2 1
2 1
knapphändigt. Särskilt om man har att göra med en begåvad
latinklass, där en eller annan av alumnerna redan på skolbänken
visar anlag och håg för framtida filologiska studier, skulle det
ingalunda skada att inom den franska grammatikens ram äga
både en något utförligare framställning av franskans historiska
utveckling och en liten sammanfattning av de allmännaste lagarne
för »la vie (et la mort) des mots».
Här följa några små reflexioner rörande åtskilliga linguistiska
eller pedagogiska frågor.
3, 4. Ehuru förf. ej underlåter att nämna såväl den ofta
^-haltiga karaktären av öppet å-ljud som det nasala å-ljudets (allt
efter olika individer) svävande mellan öppet och slutet, är man
dock förf. tacksam för att han, liksom Passy, Jespersen, Rodhe,
VisiNG, Hultenberg, Malmberg m. fl., betecknar det förra med
[-?] och det senare med [?] (Jespersen har dock [øj) och icke,
såsom t. ex. H. Söderbergh {Moderna språk, 1916, s. 145 o. f.)
med [0] och [o]. Om man ej önskar, att elevernas uttal skall
bli chargerai-, är det säkert bäst att så mycket som möjligt vid
undervisningen undvika att betona ^’-halten i fr. homme, personne,
alors o. d.
Beträffande uttalet av å-ljudet i sv. loua, kol, kål, tror jag,
att ej blott Stockholmsmålet, utan även riksspråket i dessa ord
har slutet å-ljud.
5. Varningen för insättande av svenska supradentaler i
förbindelserna r + //, r + r -t- s m. fl. är mycket befogad och kunde
möjligen på grund av dess stora vikt ha ytterligare framhävts.
På tal om det franska r-ljudety skulle jag gärna vilja understryka,
att en lärjunge, som har tungspets-r i sitt uttal av svenskan,
bestämt förbjudes att i och för sitt uttal av franskan lägga
sig till med något slags tungrots-r. Detta leder nämligen i
vanliga fall till de mest sorgliga resultat, och dylika ansträngningar
äro så mycket mindre befogade, som tungspets-r fortfarande,
trots inflytande från de större städerna, behärskar de
förnämligare scenerna och talarstolarne i Frankrike.
7. Frågan 0111 vokalernas kvantitet i franskan är, som
bekant, mycket svår att avfatta i bestämda regler: förf. framhåller
på flere ställen den vacklan, som råder, och betonar (42), att i
samma ord växlar den ofta, allt efter som ordet är betonat eller
obetonat. Men härtill kommer ju, att, oberoende av all
sats-fonetik, även ett och samma ord kan i samma ställning visa
högst skiftande vokalkvantitet, något som otvivelaktigt i hög grad
beror på skiftningar hos olika individer.
8. Beträffande skillnaden mellan uttalet av ai i betonad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
