Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Magnus Hallberg. Om skolans morgonböner (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
MAGNUS HALLBERG
och självklara, som utan vidare kan överflyttas till vår tid
och tillämpas på oss. Utan tvivel är detta ett missgrepp,
som kan vara farligt för lärjungen. En äldre kristen kan ha
levat sig så starkt in i evangeliernas berättelser, att han
tycker sig umgås med Jesus som med en människa i nutiden,
och visserligen kan detta broderliga umgänge vara
eftersträvansvärt för envar. Men vad det förutsätter är framförallt
erfarenhet och förtrogenhet med Jesu liv. Att utan vidare
tillämpa detta på de unga och låta Jesus möta dem i denna
nugestalt, är ett fel, ett ödesdigert fel. Den unge saknar den
intima kännedomen om Jesu historiska tillvaro. När han så
tvingas att höra Jesus tala och handla i detta nu, så tvingas
han samtidigt, om han vill följa med, att lösgöra Jesusbilden
ur dess historiska infattning. Han föreställer sig kanske på
något besynnerligt sätt en man med långt hår, vit mantel och
sandaler, som på något vis ännu lever och måste tänkas gå
omkring bland oss, fastän han inte syns. Denne man är
overklig trots alla lärarens försök att göra honom levande.
Och ju mer den unge mognar och hans kritiska sinne
skär-pes, desto mer overklig och blek blir mannen i den vita
manteln. En dag är han alldeles borta, finns endast kvar som
ett suddigt barndomsminne, overkligare än någonsin. Den
utvecklingen är inte ovanlig. Och felet är det, att man i sin
otålighet gått för fort. Ty innan Jesus för oss kan bli en
levande verklighet i nuet, måste han först ha varit en
historisk verklighet i vårt medvetande. Alltså: låt först Jesus leva
och verka i evangeliernas miljö. Ingen brådska. Det kommer
en tid, då han på ett naturligt sätt flyttar in i vår. Men låt
oss ej gå honom i förväg och på ett konstlat sätt tvinga
honom dit. — Detta betyder, när det gäller morgonbönen, att
varje Jesusord, som tages till utgångspunkt, måste sättas i
samband med den situation, vari det uttalades, den’ tidens
människor, deras tänkesätt o. s. v. Det är den enda
fruktbara analysen. Men det går ej att stanna vid detta, ty då
blir det hela blott en börda av kunskaper. Det måste bli
ett resultat, en syntes. Vad är naturligare än att tänka på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
