Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Anmälningar och recensioner - A. Norlind. Julia Svedelius, Södermanland, och Anna Maria Roos, Dalarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
kan vara sundare än ett fast anknytande till jorden och bygden,
där man hör hemma? Den lärdomen gav ju redan den gamla
sagan om jätten Antaeus. Ett enda litet varningsord kunde dock
stundom vara på sin plats: att ej så förstirra sig på det
hem-kända och hemkära, att man mister blicken för sammanhanget
med det där ute. Hembygden skulle stå för oss som
mikrokosmos, världsbyggnadens lagar finna sin återspegling där;
kärleken till den egna torvan blir då verkligen en del av »den
kärlek, som går genom alltet». De båda kraven på vidsynt
överblick och fördjupning skulle så i lika mån fyllas.
Bland de böcker, som tillmötesgå behovet av vidgad
hembygdskunskap, intaga ovan citerade läseböcker en verklig
hedersplats. De ha båda inspirerats av den hängivenhet för uppgiften,
som alltid måste väcka genklang.
Boken om Dalarna är avgjort den bäst disponerade. Först
passera dalabygdens socknar och samhällen revy med en brokig
samling av vad sägn och historia förkunnar. Och en
utomstående häpnar över vad rikt material som finnes; jag tror, att
både barn och äldre inte skola få svårt att vid läsningen glömma
den illaluktande trycksvärtan, som eljest hör till de besvärande
dragen av vår tids typografiska alster, även då de nämnas
»praktupplagor». — Därefter kommer under rubriken »Berg och skog
och älv» ett kortare avsnitt över de mest utpräglade naturdragen
i landskapsbilden. Förf. har här emellertid klätt sin skildring
i mytens form. Pedanterna må säga vad de vilja, men enligt
min mening har hon lyckats förträffligt, och få barnen något extra
åskådningsmaterial till hjälp, så ha de lärt sig åtskilligt
värdefullt av dessa småsagor om farbror Gnejs (förlåt, Hälleflintgneis!)
och furan och falken och älvarna, som ämnade sig till havs. —
Följer så en helt naturligt något vidlyftigare avdelning om
Dalarnas historia — ja, det är verklig historia, som hör hemma i
dessa bygder! Man hör den gärna förtäljas omigen. — Sista
avdelningen ger så några karakteristiska bilder från det liv, som
nu leves i dalabygden. Ett gott sammanfattande komplement
till den första hälftens lokalhistoria.
Södermanlands natur är annorlunda än Dalarnas, mera
brokig, mindre av den enhetsframtvingande karaktären. Den andra
av de omnämnda hembygdsböckerna är präglad därefter. Mera
lösligt hopfogad, mera av sentiment, att inte säga sentimentalitet.
Man får det intrycket, att förf. kan mera ge sig själf i tal än i
skrift. Ty livsenergi och hemkärlek tala i alla fall tydligt nog
från dessa sidor, Julia Svedelius är djupt rotfästad i sitt land
med dess tegar och dess minnen. Det är väl mest storhetstidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
