Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Carl O. Koch. Något om dansk och svensk språkundervisning (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
främmande språket. En sak har jag emellertid fått klart
för mig: den direkta metoden, konsekvent tillämpad, kräver
mycket mer av sina utövare än den äldre. Däri ligger nog
en av orsakerna till det motstånd, som denna metod mött
hos så många språklärare; den, som skall undervisa i två
(ibland tre) levande språk, har sällan tillfälle att nå det
herravälde över det främmande språket, som erfordras för att med
framgång tillämpa den direkta metoden. Hos dennas
anhängare är därför principen »en språklärare — ett språk»
fullt naturlig och berättigad. Måtte vi blott förskonas från
att, förutom alla andra förbud och restriktioner, hugnas med
ett direkt förbud att undervisa i mer än ett språk!
De danska skolorna ha som bekant betydligt större frihet
i avseende på språkens inbördes ställning, än vad fallet är
i Sverige. I mellanskolan kan man där välja mellan tyska
eller engelska som nybörjarspråk; på gymnasiets nyspråkliga
kan man välja det ena som huvudfack och det andra som
bifack, alldeles oberoende av deras respektive inträdande
som grundläggande språk, och slutligen kan man på
gymnasiets båda andra linjer utesluta ettdera av de germanska
språken. Alla dessa val göras av skolan, ej av eleverna.
Franskan däremot är ej valfri; den intager på gymnasiet
samma ställning som hos oss. Alla dessa nu nämnda
möjligheter i fråga om tyskans och engelskans inbördes
ställning göra givetvis, att språkstudiet i de danska skolorna företer
en ganska brokig och förbryllande anblick. Emellertid tycks
man finna sig väl därav, och givet är, att en viss grad av
valfrihet är tilltalande.
Dock förefaller det mig lämpligare att, såsom skett
vid ett par svenska skolor, låta tyskan och engelskan
inträda samtidigt såsom valfria alternativ i
parallellavdelningar. Detta går naturligtvis dock endast för sig vid
de läroverk, där elevantalet är så stort, att båda
avdelningarna bli fulltaliga. Är så ej fallet, utan man måste bestämma
sig för ettdera språket som begynnelsespråk, förefaller det
mig riktigare att — såsom det är regeln vid våra läroverk —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
