Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8—9 - Anmälningar och recensioner - Vilh. Vessberg. Karl XII. Till 200-årsdagen av hans död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 20 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER 1 7 5
1708 med fackmannens sakkunskap. För den icke militäriskt
skolade läsaren är dock fortfarande Karl XII:s polska krig svårt
att i detalj följa och uppfatta. Samme förf. har också fått på
sin lott Magnus Stenbocks fälttåg, som olämpligt fått sin plats
först efter redogörelsen för den yttre politiken 1715—1718.
Tåget mot Ryssland 1707—17*09 och Karl XII och Polen
1709—-1714 utgöra prof. A. Stilles bidrag. Det första är byggt på hans
eget specialarbete i samma ämne, det senare kapitlet hör till
arbetets mest givande. Denna period är ju den dunklaste i Karl
XII:s historia och är också nu särskilt föremål för
forsknings-arbetet. Prof. Stille kan redan giva en förvånansvärt rik och
klargörande framställning av dessa viktiga år. »Karl XII:s
fem-åriga vistelse i Turkiet är på intet sätt en isolerad episod i hans
liv, och den karakteriseras långt ifrån av förlamning eller av
oböjlig halsstarrighet. Den ingår i stället som ett organiskt
moment i hans verksamhet för den östeuropeiska frågans lösande.»
Huru detta är fallet, visar förf. i sin intressanta utredning. Karl
XII:s läger i Bender blir en maktcentral för europeisk politik,
och 1711 infaller den unga ryska stormaktens ödestimme. Ett
likaledes innehållsrikt kapitel är Karl XII:s utrikespolitik efter
hemkomsten från Turkiet av P. Sörensson. Vi föras här in i
Görtz’ genialiska politik att spela ut Sveriges båda mäktigaste
motståndare, Ryssland och England, mot varandra, därvid
räknande med de revolutionära elementen i båda rikena. Sörensson
redogör också i ett annat kapitel för de karolinska krigsfångarna.
J. A. Lagermark berättar om krigshändelserna i västra Sverige
och Norge 1709—1718, ett ämne, som sedan lång tid tillbaka
varit föremål för hans forskningar. Två kapitel, som innehålla
mycket nytt, behandla Sveriges inre historia, nämligen om
Sveriges inre tillstånd under Karl XII:s tid av S. Schartau och om
centralförvaltningen under Karl XII:s tid av E. Naumann. Länge
har man hyst överdrivna föreställningar om Sveriges utarmade
tillstånd vid Karl XII:s död. Dessa måste grundligt revideras
efter de resultat, till vilka de senare årens forskning kommit.
Först har fastställts, att de många misstväxtåren i slutet av Karl
XI:s regering i hög grad undergrävt både statens och de
enskildas ekonomi och vållat en folkminskning, som säkerligen var
större än de i kriget stupade. Sveriges inre ställning var alltså
ingalunda lysande, då kriget utbröt. Till 1709 voro
förhållandena stadda i ständig bättring: skördarna voro goda till 1708,
det egentliga Sverige var förskonat från direkt beröring av
kriget, antalet ödeshemman minskas, och befolkningen tillväxer.
Bakslaget kommer genom den orientaliska pesten 1710—1711,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
