Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10—11 - Jalmar Furuskog. Herbarierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERBARI ERNA ISS
sällsynta en särskild lockelse för både barn och vuxna, och
A. G. Högbom hade nog rätt, när han i ett föredrag
framhöll, vilken helt annan känsla en pojke erfar, då han prässar
en Cypripedium, än då han tar en vitsippa. Men de verkligt
sällsynta får man numera helt enkelt inte röra! Under
exkursionen gör man halt inför dem, betraktar deras byggnad,
lyssnar till vad de kunna ha att berätta, kanske är det
något om forntida vegetationsformer och ett förändrat klimat,
man fotograferar dem, ritar av dem, men rycker inte upp
dem med rötterna! Herbariesamlandet kan föra den
ensidigheten med sig, att skolungdomen betraktar växtvärlden,
särskilt dess rariteter, som ett byte, vilket snarast möjligt bör
förpassas till portören. Den faran blir givetvis mindre i den
mån, som systematiken upphör att våra självändamål och
huvudvikten i stället lägges på de ekologiska synpunkterna.
I och med att tyngdpunkten för undervisningen flyttas
från systematiken till ekologin, får också herbariesamlandet
en annan uppgift än förr. Det gäller inte nu längre att helt
enkelt känna till ett visst antal arter och deras plats i
systemet, utan det gäller att bli en smula förtrogen med livet hos
den växtvärld, som frodas i mitt eget hems omgivning, med
de växtsamhällen, som utgöra ett av de betydelsefullaste
dragen i min hembygd. De viktigaste och mest framträdande
arterna i hembygdens flora, det är vad ett herbarium i första
hand bör innehålla. Synes denna bygdesynpunkt för trång?
Det är den inte, ty den, som ordentligt känner till någon form
av sin hembygds liv, har förvärvat en god fond av bildning,
och den enhetliga prägel, som ett herbarium på detta sätt
får, kan inte annat än öka dess värde. Därmed är det
naturligtvis inte sagt, att det skulle vara en elev förbjudet att
ta med några växter från en annan del av riket, där han
vistats någon tid. Tvärtom kan det vara mycket lärorikt
att i herbariet ha några arter från t. ex. fjällens eller
havsstrandens flora tillgängliga för att studera miljöns inverkan
på deras habitus. Men hembygdssynpunkten bör dock
dominera, och det bör vara ett gemensamt syftemål för lärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
