Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Anmälningar och recensioner - A. Hallström. Axel Dahlman. Cicero. Talaren, författaren, politikern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER 1 7 5
han med fasthet och beslutsamhet fullföljde. Han förutsåg, att
när han avgått från konsulatet och begivit sig till sin provins,
skulle Cicero vid lägligt tillfälle söka förmå senaten att kullkasta
de lagar, Cæsar såsom konsul genomdrivit. Cæsar var därför
fast besluten att vid sin avresa icke lämna Cicero efter sig i
Rom. Han erbjöd först Cicero att få följa med honom till
Gallien såsom legat. Men Cicero vägrade. Då beslöt Cæsar, att
Cicero skulle bort på annat sätt. I samråd med Pompeius
föranstaltade han, att Clodius adopterades av en plebej för att
kunna väljas till folktribun och såsom sådan genomdriva Ciceros
landsförvisning. Det var således ytterst Cæsars vilja, som var
upphovet till denna åtgärd. Vilken vikt Cæsar fäste vid denna
sak, synes därav, att han icke avreste till provinsen, förr än
Cicero lämnat Rom. När Cicero återkommit ur landsflykten,
visade han sig till en början mycket foglig. Men så småningom
växte hans självförtroende, och slutligen kände han sig så säker,
att han i senaten föreslog, att man på ett senatssammanträde, som
utsattes till den 15 maj (år 56), skulle behandla frågan 0111 Cæsars
åkerlag. Meningen var tydligen, att senaten skulle förklara lagen
ogiltig såsom tillkommen i strid mot auspicierna. Detta var en
öppen krigsförklaring mot Cæsar och även mot Pompeius, ty
det var Pompeius’ veteraner, som försetts med jord genom Cæsars
åkerlag. Pompeius, som fann sig ur stånd att sköta den ostyriga
senaten, vände sig nu till Cæsar med bön om råd och hjälp.
Så hölls i Luca den bekanta sammankomsten mellan Cæsar,
Pompeius och Crassus. Där bestämdes, att Pompeius och Crassus
skulle få konsulatet för nästa år (55) och därefter provinser.
Cæsar skulle få behålla sina provinser ytterligare i fem år.
Cicero erhöll genom sin broder Qvintus en hälsning, att han
skulle iakttaga försiktighet. Hans underkastelse blev nu lika
plötslig som fullständig. Sammanträdet den 15 maj inställdes.
I stället talade Cicero i senaten för att Cæsar skulle få rätt att
utnämna tio legater, att statskassan skulle övertaga besoldandet
av Cæsars nyutskrivna legioner, och i talet de provinciis
consula-ribus förordade han, att Cæsar skulle få behålla sina provinser.
Han påbörjade även ett epos om Cæsars expedition till
Britannien och lät sin bror Qvintus visa Cæsar provstycken ur sin
diktning. Författarens något svävande uttalande, att Cicero nu
börjat upptända rökoffer för dem, som voro i färd med att steg
för steg omstörta den republikanska författningen, tyckes antyda,
att han icke alldeles förbisett ovan omnämnda saker, men någon
klar framställning om händelsernas verkliga sammanhang har han
icke givit oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
