Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Anmälningar och recensioner - A. Hallström. Axel Dahlman. Cicero. Talaren, författaren, politikern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 20
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER 1 7 5
Ur det politiska livets tryckande kvalm räddade sig Cicero
nu till minnets och fantasiens värld, där hans ande hade sitt
rätta hem, och skapade arbeten av oförgänglig skönhet. I sitt
verk De legibus förlägger han samtalet till Fibrenus’ stränder
och har särskilt genom den vackra inledningen till andra boken
förevigat minnet av sitt barndomshem. I skriften De oratore
framför han de stora talarne Crassus och Antonius, vilka han
som gosse beundrat, och lägger i deras mun sina tankar om
talarens höga uppgift och låter dem utveckla vältalighetens teori.
I boken De republica for han oss längre tillbaka, till den stora
scipionska tiden, vilken för Cicero tedde sig liksom i ett
förklarat sken. Bland de stycken, som bevarats av detta arbete,
är den berömda episoden Somnium Scipionis. Rörande detta
stycke säger författaren, att den yngre Scipio berättar en dröm,
i vilken kan tyckt sig skåda sin berömda föregångare, den äldre
Scipio, och sin fader Lucius Aemilius Paulus, samtalande om
själens odödlighet. Det skulle ju vara ett rätt konstigt påhitt av
Cicero detta, att låta en person drömma om att två avlidna
personers andar diskutera frågan om själens odödlighet. Scipio
drömmer, att han befinner sig på en plats av underbar klarhet
och glans. Då får han se sin fader och sin adoptivfarfader
komma emot honom. Den senare tilltalar sin sonson och
upplyser honom om att han nu befinner sig i själarnas hemvist i
vintergatan, visar honom jorden och dess litenhet och förklarar
för honom jordelivets mening. Yi träffa således här en helt
annan föreställning om livet efter döden än den i antiken
vanliga. Själarna vistas icke i det mörka, dystra Hades, utan i ljusa
stjärnerymder, varifrån de blicka ner på jorden, glädja sig åt att
beskåda världsalltets harmoniska byggnad och njuta av sferernas
harmoni. Denna föreställning, som spelat en så viktig roll i de
europeiska folkens andeliv, den har kommit till oss genom den
grekiska filosofien, och att ha gjort denna filosofi mera känd av
västerns folk, det är särskilt Ciceros förtjänst, en förtjänst, som
väl kan uppväga de fel och svagheter, vilka vidlåta honom
såsom statsman och advokat.
Det följande kapitlet handlar om Ciceros prokonsulat.
Därefter talar författaren om Ciceros återkomst till Rom, »som
inträffade i början av år 49». Det var som bekant en grundsats
i den romerska statsrätten, att en proconsul eller en proprætor,
som återvände från sin provins med anspråk på triumf, icke
fick komma in i Rom förr än på triumfdagen. Gick han in i
Rom förut, så måste han på samma gång nedlägga sitt imperium,
avskeda sina liktorer och avstå från tanken på triumf. Men för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
