Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ragnar Bengtson. Om undersökning av skolungdomens färgsinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM UNDERSÖKNING AV SKOLUNGDOMENS FÄRGSINNE 7 I
utförd undersökning av 352 fall bland järnvägspersonal, som
förut prövats med Nagels tavlor och då »betecknats som
färgsinnesdefekta eller tvivelaktiga». Ej mindre 40 % av dessa
fall visade med andra och säkrare metoder normalt färgsinne.
Man har också mot Nagels metod anmärkt, att den för mycket
har karaktär av intelligensprövning.
I Sverige är Holmgrens sefirgarnsprov officiellt påbjudet
sedan 1882. Det kunde ju då synas naturligast att använda
denna metod även vid skolundersökningar. En metod
lämpad för massundersökningar bör vara både säker och bekväm.
Säkerhet måste den äga, så att inga defekter undgå
upptäckt, men också på det att normalt färgsinne ej av misstag
felbedömes. Bekväm bör metoden vara så till vida, att den
utan vidlyftiga instruktioner, utan alltför dyra apparater och
inom rimlig tid låter sig genomföra. Holmgren menade, att
hans metod uppfyllde dessa fordringar. Sedan denna metod
kommit till större användning, har den dock både i Sverige
och utlandet varit utsatt för en så hårdhänt och även
övertygande kritik, främst med avseende på säkerheten, att den
numera såsom ensamt prov alltmer betraktas som oduglig.
Den gäller som en »grövre metod», som nog avslöjar större
defekter, men som låter utan anmärkning passera de s. k.
anomala trikromaterna, personer ej direkt blinda för någon
färg, men med mer eller mindre nedsatt känslighet för viss
eller vissa färger. Och sistnämnda grupp är inte bara den
största utan anses nu för tiden också lika farlig för järnväg
och sjöfart som de fullständigt färgblindas. Bekväm är
Holmgrens metod så till vida, att materialet är lätt att anskaffa,
lätt transportabelt, och att några vidlyftiga anordningar ej
krävas vid försöken. Men själva utförandet, instruktionerna för
för den, som skall undersökas, och bedömandet av dennes
handlingar under provet, fordrar av undersökaren så mycken
skicklighet, av försökspersonen så pass intelligens, att
metoden vid jämförelse med andra nu tillgängliga ej kan anses
vara egentligt bekväm. Holmgren erkände själv, att metoden
var besvärlig »vid svag intelligens, svagt och oövat färg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
