Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Carl O. Koch. Ett franskt lyceum och ett svenskt annex
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT FRANSKT LYCEUM OCH ETT SVENSKT ANNEX I 33
som är ett tilltalande drag, om det ej drivs för långt.
Inga skolfester lysa upp årets enahanda. Det finns ej
ens en stor sal, där ungdomsskaran kan församlas vid
högtidliga tillfällen, och »le proviseur» har under läsårets lopp
ej något tillfälle att säga ett ord till den församlade
ungdomsskaran, som han har i sin vård. Det finns blott en
dag på året, då allmänheten och skolan stämma möte, och
det är årsavslutningen, »La distribution des prix», någon av
dagarna före den 14 juli. D. v. s. skolan kommer visst inte
mangrant, ty en hel del av ungdomarna ha redan för länge
sedan fått ge sig av. När den sista skolskrivningen för
terminen skrivits någon gång i mediet av juni, äro alla betyg
så gott som satta, allting domnar av i väntan på de långa
sommarferierna, och då vore det väl skralt, om inte föräldrarna
skulle kunna hitta på något lämpligt skäl att få hem barnen
i och för den stundande sommarresan. — Emellertid, de som
äro kvar, och det är ju alltid rätt många, tåga då —
naturligtvis i led — till teatern. Där infinna sig också lärarna i
sina ämbetsskrudar, en lång, svart kåpa med röda eller gula
galoner på, beroende på vilken fakultet de tillhöra, likaså
akademiens rektor, fakulteternas doyens m. fl. Dessa slå sig
ner på själva scenen, jämte »le président de la fete», en av
stadens dignitärer. På parkett sitter skolungdomen och på
raderna föräldrarna och andra, som lyckas komma över en
biljett. Och så börjas själva festen. Först regementsmusik
och högtidstal av en av lycéets lärare, och sedan kommer
själva huvudnumret: uppläsandet av »le palmares», som är en
förteckning på alla årets pristagare, d. v. s. alla de som på
grund av sina betyg gjort sig förtjänta av »prix d’honneur»,
»accessit» eller »mention honorable». Det året, jag var med,
vilket var just under den franska valutans mest kritiska
period, hade av sparsamhet alla pris dragits in; pristagarna
fingo endast höra sina namn uppläsas och applåderas, och
det var ju vackert så. Det tog en oändlig tid att läsa upp
le palmares; först läste »le censeur» sig hes och sedan gjorde
»le surveillant général» detsamma. Efter ytterligare litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
