Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Erik Noreen. Det norska riksmålets utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK NOREEN
från reformationstiden skriva, t. ex. Absalon Pedersson (frän
Bergen), Peder Clauss0n (från Sorlandet), måste betecknas
som danska, men naturligtvis kommer deras norska
nationalitet fram på många punkter.
»Naturam furca pellas ex,
Hun kommer dog igien, den Hex.»
Så t. ex. är det inte ovanligt med diftonger som beyn,
stein, feit, houg s. ’hög’, gaupe ’lodjur’, röisekat (nutida no.
re skaf). Det är rimligt nog särskilt ord för vardagliga
begrepp, norska naturföreteelser o. d., som få norsk form; ofta
är det »särnorska» ord som de två sista exemplen. Detta
gäller hela den kommande utvecklingen och ännu i våra
dagar. Därför kan man ofta karakterisera de norska orden
och formerna som medvetna »citatord» (i vilken utsträckning
detta gäller de äldre perioderna är förstås svårt att avgöra).
Om alltså de bildades skriftspråk var danska med ej
alltför starka norska inslag, så måste däremot deras talspråk
ha varit norska — eventuellt med svaga danska inslag.
Äldre forskare, t. ex. Joh. Storm (Samtidens festskr. till Ibsen
1898), trodde att »under Norges Förening med Danmark talte
0 g skrev Nordmaendene det danske Sprog med enkelte norske
Provincialismer». Detta kan av flera skäl icke vara riktigt, det
måste vara en anakronism, framför allt därför att något
»rikstalspråk», någon erkänd norm för det talade språket icke heller
1 Danmark existerade. Det skulle säkert också ha varit ett
alltför vanskligt företag att försöka tala danska i norsk miljö.
Nej, var och en har i huvudsak talat sin bygds eller sin
stads dialekt.
Under 1600-talet och början av 1700 talet äro
förhållandena i stort sett desamma. Man har klart för sig att det
inte alltid lyckas att åstadkomma den önskvärda korrekta
danskan. En förf., prästen Sevald Thomess0n i Oslo, skriver
1637 i ett företal: »Oc endog jeg i Begyndeisen, formedelst
jeg som en Nordbagge det danske Sprogs Zierlighed icke
nocksom var mectig» etc. Rätt framträdande äro norskhe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
