Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Anmälningar och recensioner - Ehr. Lundberg. Homeros. Iliaden. Tolkning av Bernhard Risberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 7 2 anmälningar och recensioner
båda ingående i den på Bonniers förlag utkommande serien
»Världslitteraturen».
Bland Risbergs många intressesfärer och forskningsfält
intager, som känt, metriken en framstående plats, och vad särskilt
hexametern angår, torde i närvarande stund högst få, ja kanske
ingen vara så förtrogen med dess teori och teknik som han.
Det är därför av synnerligen stort intresse att konstatera, vilka
principer han i detta hänseende följer. Man finner sålunda snart,
att han använder ordentlig antik cesur i alla verser, oftast manlig
i tredje eller fjärde versfoten men även till omväxling kvinnlig
i tredje foten, vilken cesur är synnerligen vanlig i grekisk
hexameter men rätt sällsynt i latinsk. Beträffande de mycket
omstridda trokéerna är att märka, att han icke drar sig för
sådana i sammansatta ords första led, t. ex. vedergälla o. d.; även
eljest förekomma trokéer, där ett kort uppehåll, särskilt på grund
av ordställningen och naturligtvis vid meningspaus, kan eller
måste göras; likaså vid stark betoning av ordet. Pyrricker
(bestående av två korta stavelser: undviker Risberg konsekvent,
och där en sådan måst användas i st. f. troké, låter han en
tredje kort stavelse följa, så att versfoten blir en tribrachys
något som för övrigt ej sällan förekommer hos Homeros själv. —
Spondéerna uppträda, såsom ju legitimt och önskligt är, i mycket
stort antal, vilket i förening med trokéer och daktyler förlänar
versen en behaglig omväxling, som även användes för att måla
innehållet. — Risberg skyr ej daktyler av typen (anti-
bacchius), nämligen då det gäller sammansatta ord, i synnerhet
ej i femte versfoten, där felläsning ju ej är möjlig; dock
iakttager han därvid en berömvärd sparsamhet. Sådana antibackier,
vilkas två sista stavelser tillhöra en avledning, t. ex. ordet
tacksamma, böra ju ock givetvis helst behandlas som daktyler. En
sådan versdel som »grékerna tacksamma vöro mot Zeus» är
fullt riktig. En pyrrick förekommer hos våra hexameterskalder
ej så sällan just i början av hexametern, men Risberg
undviker den även i denna ställning. Endast någon enstaka gång
har Risberg, i likhet med alla hexameterskalder från 1800-talet,
jamb i första versfoten. Detta får anses vara en tillåtlig, om
också ganska stark frihet för att möjliggöra anbringandet av en
konjunktion, preposition o. d. i början på en hexameter. En
annan av Risbergs regler är den, att alltid endera av de två
första versfötterna i hexametern bör vara daktyl, ty härigenom
upp-rätthålles från början den daktyliska gången, även om blott
ytterligare den femte versfoten är daktyl. Undantagsvis kunna två
spon-déer börja en vers, men då måste den tredje versfoten vara daktyl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
