- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Sjuttiotredje årgången. 1937 /
115

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - J. A. Lundell: Två rättskrivningsproblem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TVÅ RÄTTSKRIVNINGSPROBLEM I I 3

det enhälliga svaret: hellre ett nytt tecken. Erfarenheten
visar också, att den provisoriska förskräckelsen mycket fort
går bort, när man fått se den nya bokstaven på några sidor
i en bok eller några spalter i en tidning.

Ett annat problem, som måste diskuteras, är beteckningen
av den vokal, som för närvarande i svenska skrives än med o,
t. ex. i son, lova, hoppas, folk o. s. v., än med å, t. ex. i gås,
hålla, gård, lång. Historiskt förhåller sig denna dubbelhet på
följande sätt. Under medeltiden uttalades de sist nämnda orden
med långt a, vilken vokal som kort ännu återfinnes i tyskan:
gans, halten, garten, lang. Senare övergick i svenskan långt a
till en vokal, som praktiskt taget sammanföll med vokalen i son,
lova o. s. v. Det naturliga hade då varit att skriva den
med o. Det vågade man emellertid icke — vanan i fråga
om skrift var även då en stormakt. I stället för att skriva
efter det nya uttalet gos, holla, gord, long behöll man tecknet,
men skrev för att utmärka uttalet ett o ovanför a. Detta
tecken, som uppträder redan under 1400-talet, är genomfört
i 1500-talets bibelarbeten (1526 och 1541) och annan litteratur
från samma tid. I ord sådana som hålla och lång har
svenskan senare fått kort vokal efter en regel, som är yngre
än övergången ifrån långt a till o-å-ljud.

Olyckligtvis har det i Sverige blivit sed, att när man
nämner bokstäverna vid namn benämna ^-tecknet med det ljud,
som det i svenskan har i bo, bodde. Detta har bl. a. haft
till följd — en ny olycka för svensk skrift — att vi nu skriva
å även i ord, där vokalen icke har samma ursprung som i
gås, hålla, gård, lång. Enligt nu gällande officiell ortografi
skriver man sålunda tåla, hågad, råg och en mängd andra
ord, som aldrig haft långt a. Och detta skrivsätt har en
ledsam tendens att utbreda sig.

Vid en reglering av beteckningen för vokalen i son, lova,
gås, hålla ha vi nu att välja mellan bokstäverna o och å.
Därvid är först att märka, att bokstaven o i alla andra

9 — 37270. Pedagogisk tidskrift 1937. Häft. 4.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1937/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free