Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Anmälningar och recensioner - Adolf Söderlund: Wilhelm Wernstedt. Barnens själsliv. Uppfostringssvårigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 26 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
mer flytande än vad fallet är på det kroppsliga området Det
är därför ett glädjande tidens tecken, att barn- och nervläkare
visa allt större intresse för pedagogiska frågor. Läkarens
inställning till människan medför, att han bättre uppmärksammar
kroppsliga och själsliga faktorers intima samspel och inbördes beroende;
läkaren har kanske mer än andra tillfälle att bevittna, hur naturen
själv visar själslivets olika faser i förstoring och — delvis
—-isolering. Läkaren skiljer därför inte så strängt på själslig och
kroppslig hälsa, han ser mera till individens bästa än till
läroämnen, examina, föräldrakrav o. dyl. Läkaren är ganska
frigjord från religiösa, filosofiska och sociala doktriner. Han har
kanske lättare än andra vårdare av det unga släktet att rousseauanskt
följa naturens fordringar på mål och medel i fostran och
undervisning. Flera av vårt lands barn- och nervläkare ha lämnat
värdefulla bidrag till lösningen av våra dagars pedagogiska
problem. Här skall presenteras två populärvetenskapliga arbeten av
prof. vid Karolinska institutet, med. doktor Wilhelm Wernstedt,
som tidigare i tal och skrift visat sig ha mycket stort intresse
för våra skolors reformering i överensstämmelse med den
moderna medicinska forskningens krav.
»Barnens själsliv» och »Uppfostringssvårigheter» komplettera
varandra på ett lyckligt sätt: det ena arbetet ger en bild av
barnets normala utveckling fram till tjugoårsåldern, det andra
behandlar dels vanliga och dels särskilt ödesdigra rubbningar i
denna utveckling, vilka framkallas av arvsanlag, miljöskador i
hemmet, samhällsförhållanden och från skollivets avigsidor. Förf.
har säkert alldeles rätt i att tidsläget i vårt land kräver ganska
genomgripande reformer i skolans uppgifter och arbetsförhållanden,
att lärareutbildningen måste fördjupas genom studier i såväl normal
barn- och ungdomspsykologi som psykopatologi. Prof. W. har
byggt sin framställning på föreläsningar, som han hållit för blivande
barnsköterskor, men han anser tydligen, att samma undervisning
kan bli av värde för varje fostrare, alltså även för lärare på skilda
skolstadier.
Eftersom man ofta hör den meningen uttalas, att »insikter i
barnavård» knappast kan anses behövliga för skolungdomens
fostrare, vill jag här taga tillfället i akt att något starkare
belysa saken. Likaväl som läkaren för sitt studium av »högtstående»
varelser har nytta av studier i embryologi, så har fostraren lättare
att förstå sina objekt i deras mera utvecklade former, om han
känner till samma eller liknande varelser på ett lägre utvecklings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
