Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Anmälningar och recensioner - Adolf Söderlund: Wilhelm Wernstedt. Barnens själsliv. Uppfostringssvårigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 26 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
grammatikens paradigmer, Euklides’ geometriska figurer jämte bevis,
Frankrikes floder och fosterlandets kungalängd. I skilsmässornas
och de självförsörjande mödrarnas tidevarv är hemmets fostran
av det unga släktet ofta miserabel, i biografernas och tippningens
guldålder äro sensationerna starka och många; även ett
ursprungligen friskt nervsystem kan lätt råka ut för överansträngning.
Det är mot den bakgrunden, som man skall se kravet på ny skola
och ny lärareutbildning. Framtidens lärare — menar Wernstedt
— måste mer än hittills samarbeta med andra kategorier av
ungdomsvårdare, främst läkarna. Han jämför den ställning, som
läraren borde intaga till skolläkaren, med sjukgymnastens, vilken
som bekant kan ha viktiga uppgifter att lösa inom hälsovården,
under förutsättning att han underordnar sig läkarens oavvisliga
fordringar med hänsyn till vetenskaplig uppfattning om
sjukdomsart och behandling.
Beträffande följderna av här ovan berörda ogynnsamma yttre
förhållanden i hem, skola och samhälle — bl. a. för sträng eller
för slapp uppfostran — bör man ha klart för sig, att dessa
följder kunna vara av mycket varierande slag och uppträda i
sådana former, att den oinvigde kan ha svårt att ens fatta, att
det finns något samband mellan orsak och verkan. Till lika
egendomliga som beklagliga följder kunna olyckliga
uppfostrings-betingelser före skolåldern leda: överdriven undfallenhet eller
överdrivet trots, slöhet och likgiltighet eller nervös motorisk oro
i klassen, lögnaktighet, fusk, okamratlighet, snatteri. Sådana
förseelser inom skolans elevkår kunna därför ej alltid behandlas
domstolsmässigt utan hellre efter mönster av de bästa läkarnas
strävan att råda bot — givetvis med stöd av en sakligt riktig
kasuistik.
Prof. Wernstedt hävdar elevens rätt att fordra respekt för sin
egenart och sina intressen, hänsyn till sina anlag — de
praktiska ej att förglömma! — ledning och hjälp till självutveckling.
Större valfrihet än nu borde medgivas i skolans ämnen och
kurser, större hänsyn borde tagas till det för eleverna påtagligt
nyttiga, allt detta för att gagna även skolans egna mål:
framgång i skolarbetet genom ständigt förnyad arbetsglädje, genom
lyckligt genomförd arbetsgemenskap mellan lärare och elever,
genom samförstånd mellan skola och hem. Wernstedt påtalar
också det olyckliga förhållandet, att föräldrarna så ofta envisas
att tvinga in sina barn i skolformer, där de bevisligen icke höra
hemma. Men detta förhållande sammanhänger delvis med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
