Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1-2 - Adolf Söderlund: Om behovet av medborgerlig fostran i våra högre skolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5°
ADOLF SÖDERLUND
sistone — av socialpsykologer i skilda länder. Kooperativa
förbundets Bokförlag har tidigare utgivit ett 30-tal skrifter i
nationalekonomiska ämnen, och till dessa har nu fogats bl. a.
en skrift med titeln »Samhällskrisen och socialvetenskaperna»,
som innehåller två installationsföreläsningar av professorerna
Gunnar Myrdal och Herbert Tingsten. Ehuru mycket av
deras teoretiska utredningar ligger över min horisont och
utanför min speciella samhällsuppgift — medborgerlig fostran,
så vill jag i detta sammanhang fästa pedagogernas
uppmärksamhet på dessa två moderna samhällsteoretikers
grundåskådning. Själv har jag främst fäst mig vid prof. Myrdals kritik
av den liberalistiska samhällsåskådningen samt prof.
Tingstens kritik av sina föregångares begränsade syn på
statskunskapens vetenskapliga uppgifter. Tingstens uppfattning
står i skarp kontrast till den hittills nära nog allenarådande
formen av undervisning i samhällslära vid våra läroverk.
Och Myrdals kollektivistiska propaganda står i god
överensstämmelse med vissa moderna pedagogiska slagord:
grupparbete och självstyrelse i skolan. Jag skulle antagligen ej
så snart insett sambandet mellan liberalismens kris och de
moderna pedagogiska reformkraven, om inte en hel del
uttalanden mött mig i diverse pedagogisk litteratur. På sistone
har detta samband så starkt framhållits i en uppsats i Norsk
Pedagogisk Tidskrift, att det kan vara skäl att taga upp
problemet till något närmare skärskådande. Rektor Erling
Kristvik har i en, även för övrigt intressant artikel om
»Sosiologi i lærarskulen» på ett övertygande sätt påvisat en
ensidighet i våra skolors arbetsuppgifter. Hans resonemang
har ungefär följande innebörd.
Vanligtvis betraktar läraren sina elever endast ur
individualistisk synpunkt. Den enskilde eleven uppmuntras att endast
tänka på sig själv: skaffa sig bästa möjliga utrustning till kampen
för tillvaron. Lojalitet och solidaritet med ögruppen» är ej
föremål för särskild omtanke. Ej heller utvecklas hos eleven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
