Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1-2 - Adolf Söderlund: Om behovet av medborgerlig fostran i våra högre skolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BEHOVET AV MEDBORGERLIG FOSTRAN I VÅRA HÖGRE SKOLOR 5 I
omkring oss, bära vi ej bilden av dem i vår hjärna. De
bilder vi se äro resultatet av våra ögons och våra synnervers
verksamhet.» (Man borde kanske säga: resultatet av hela
vår organisms ställningstagande till retningen.) I
överensstämmelse med den beundrade lärofadern William James
poängterar Martin, att »själen ej längre betraktas som ett
passivt väsen, som mottager intryck, utan att den är
skapande och att dess primära funktion är att anpassa den
mänskliga organismen till omgivningen». Ja, »själen» är
knappast alltid en enhetlig företeelse, snarare kan man säga,
att varje individ har flera »sociala jag», och att många
individer kunna erbjuda stora olikheter med avseende på det
»jag-medvetande», som avsiktligt eller oavsiktligt bestämmer
människans beteende såsom samhällsvarelse. Många
mänskliga handlingar få sin förklaring därav, att vi genom tradition
och annan miljöpåverkan i förening med nedärvd läggning
blivit mer eller mindre automatiskt reagerande varelser, andra
handlingar böra förstås främst såsom resultat av hjärnans
selektiva karaktär, medvetandets förmåga att göra ett val
mellan flera möjligheter, varvid givetvis tidigare — till sitt
ursprung kanske okända — erfarenheter och intressen spela en
ödesdiger roll. Det är främst tack vare den psykoanalytiska
forskningen som vi veta något om den myckenhet av
samverkande eller motstridiga, nedärvda eller förvärvade,
medvetna eller omedvetna, psykiska eller fysiologiska faktorer,
vilka ingå som delar i den psyko-fysiska mekanism, som
kallas människan. Beträffande psykoanalysen — liksom andra
ofta missförstådda riktningar — inom människoforskningen
har Martin ställt sig mycket förstående. Han har velat med
kritiskt sinne välja ut det värdefulla i olika skolors
betraktelsesätt och forskningsresultet. Om man sätter sig väl in i
psykoanalysens speciella terminologi och bortser från vissa
ensidigheter och överdrifter, kan man även ur skildringar
av mer eller mindre abnormt själsliv hämta värdefulla kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
