Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4-5 - Helge Granfelt: Skolungdomens moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOLUNGDOMENS MORAL
1 53
en febersjukdom, enär man då lätt får recidiv eller någon
följdsjukdom, så lägga barnen hennes ord på hjärtat.
Barnen med sitt utpräglade känsloliv känna på sig, att
Fröken menar väl med dem. Och då hon dessutom kan
konsten att sätta deras fantasi i rörelse och med dess
hjälp leda dem på förut okända vägar och stigar, kanske på
ett högt berg med en hänförande utsikt över det andliga
livet, så blir hon deras avgud, en fast punkt i tillvaron.
En Fröken med det rätta handlaget och med hjärtat på
rätta stället har oanade möjligheter att forma barnasjälen.
Hon kan komma barnen att känna sig ej endast som
individer med egocentrien som ledstjärna utan även som ett led
i ett större sammanhang. Hon lär dem att spela med i
naturens stora orkester, att ej bara ta hänsyn till egna begär
och nycker utan även till andras rätt och rättigheter. Hon
lär dem den på religiös auktoritet grundade moralen.
Klassolidariteten. »Frökens» roll som auktoritet övertages
sedermera i viss mån av överläraren eller rektorn, ehuru den
unge blir alltmer kritisk och det blir allt svårare att framstå
som personlig auktoritet. Vad eleven däremot alltid måste
ta hänsyn till är den klass, han tillhör. Klassen är något för
sig i förhållande till lärare, till rektor och till andra klasser.
Det dagliga umgänget, de gemensamma intressena —
glädjeämnen som sorgeämnen — sammansvetsar individerna till en
starkare grupp med kamratkänslan som bindeämne. Egoismen
har inkapslats i kollektivismen. Klassolidariteten bygger på
en sund känsla, nämligen att man först och främst bör vara
hjälpsam mot sina kamrater, om det behövs, att dela med
sig av sitt materiella men även av sitt andliga överflöd (t. ex.
vid läxläsning, hemskrivning), att uppoffra sig och sin
bekvämlighet, om det erfordras för att vinna en idrottsmatch
mot en annan klass o. s. v. Många små egenheter avslipas
i umgänget med kamraterna. En skrytsam och skroderande
9—38318. Pedagogisk tidskrift 1938. Häft. 4—5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
