Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4-5 - Helge Granfelt: Skolungdomens moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 54
HELGE GRANFELT
rade, att en pojke Carlsson i ring I hade en viss timme
anmodat honom att lösa några räkneuppgifter, och då Ervik
trodde, att det var fråga om hemuppgifter, hade han löst
några av dem. Carlsson, som sedermera inkallades till
förhör, erkände, att han fått uppgifterna i toaletten, där J. lagt
dem vid skrivningarnas början, och att han (Carlsson) bett
Ervik lösa uppgifterna. Han hade sedan gjort en avskrift
av dem och enligt överenskommelse med L. och A. hade
han lagt de tvenne koncepten å överenskommet ställe å
toaletten, där Larsson och Almark hämtat dem. Almark hade,
då rektor inkallade honom, redan avskrivit talen på sitt
koncept och alltså aldrig behövt framlägga det av C. skrivna
konceptet. Larsson hade däremot använt Carlssons
kladdpapper, som var av annat slag än Larssons eget. Tack vare
L:s oförsiktighet hade sammanhanget så småningom rullats
upp.
Joelsson, som var känd som en präktig och skötsam pojke
och som icke använt otillåtna hjälpmedel utan endast varit
förmedlare, hade icke vågat bryta mot den heliga
kamratsolidariteten att vara hjälpsam mot kamrater, som hade svårt
att klara sig. Detsamma kan sägas om Carlsson och Ervik.
Men de underkända bland de övriga kamraterna, som icke
fuskat, ville ej utan vidare gå med på det rättvisa i att de
såsom ärliga medmänniskor skulle underkännas och de oärliga
godkännas. Eleverna i klassen voro upprörda.
Kamratsolidariteten brast samman inför en sådan moralisk påfrestning.
På omvägar sökte man uppmana rektor att på nytt söka en
lösning av fuskhistorien, ehuru ingen gärna ville stå som
angivare. De hjälpsamma, som tillämpat satsen godheten först,
rätten sedan, hade ej betänkt, att det är oriktigt att bevisa
den ene godhet, om den andres rätt därigenom trädes för
nära.
Om i detta fall enighet rådde om det moraliskt
förkastliga i fusket, så kan ett annat fall anföras, som kan bli före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
