Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6-7 - E. V. Svanström: Disciplinär teknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DISCIPLINÄR TEKNIK
17 3
vissa kommandomässiga uttryckssätt, få dessa icke betraktas
såsom annat än förslag. Ledaren måste frigöra sig från
reglementen, vara individ framför sin trupp, tala svenska och använda ord,
som truppen förstår, för att få truppen att leva med och trivas
med sin ledare. Vissa reglementerade grundprinciper äro dock
alltid gällande för all ledning av gymnastik. Kommandot för
igångsättandet av en rörelse bör sålunda alltid bestå av en första
sats, orienteringen om vad, som skall göras (= lystringsord),
vidare i vissa fall ett förberedelsekommando, ett »giv akt», ett
»färdiga», »klart» etc., såvida detsamma icke kommenderats före
lystringsorden, och slutligen ett verkställighetsord. Beträffande
orienteringen (lystringsorden) gäller, att densamma i likhet med
order orientering en icke får innehålla ett verb i kommandoform,
då detta skapar en för uppfattningen menlig aktivitetsdrift hos
gymnasterna, vilka ända till dess verkställighetsordet kommer
måste hållas i stillhet och uppmärksamhet på vad som säges. Ett
lugnt, klart och noggrant framställningssätt, i början av en
dagövning helst i förening med samtidig demonstration, vilken
demonstration längre fram kan inskränkas till klarläggande
antydningar av rörelsen, är bättre än enbart kommandodirektiv, även
om detsamma frambäres med energi och vilja. Ju intensivare
arbetet under pågående rörelse bedrives, ju mer är såväl ledare
som trupp i behov av avkopplings- och vilomoment, moment av
tankeverksamhet. Såsom dylika pauser kan tiden för uttalandet
av lystringsorden ofta tjäna. Orienteringen bör vara sådan, att
den fullständigt ger en bild av rörelsen, med andra ord: inget
egentligt begrepp bör inläggas i verkställighetsordet, vilket bör
vara ett »tomt» ord, som endast och allenast ger direktiv för
igångsättandet av rörelsen, som förut helt beskrivits. Det är
sålunda bättre att säga: »Armböjning uppåt — nu» än: »Armar
uppåt — böj.» I det förra fallet har gymnasten erhållit en
fullständig beskrivning på vad som skall utföras och behöver endast
tänka på att reagera snabbt, när verkställigheten kommer; i det
senare uttryckssättet gömmer man en väsentlig rörelsebeskrivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
