Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Televisionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Fig. 7. Neon-glimlampan med reflektor i
försöksmodellen. Reflektorn har här eliptiskt
tvärsnitt för att strålarna från lampans elektroder
skulle samlas på mattglaset och detta få en jämn
belysning. I en senare modell användes en annan lampa,
vilken först nyligen kommit i handeln. Dess elektroder
äro 3X3 kvadratcentimeter. Man slipper från mattglaset
etc. och belysningen blir följaktligen många gånger
kraftigare.)
tiotal pr sekund. De hastiga impulserna sammansmälta
till en enda. Alla känna väl till det klassiska
exemplet med ett i spetsen glödande föremål, vilket
hastigt föres fram och tillbaka i ett mörkt rum. Man
uppfattar icke de olika momenten i rörelsen utan ser
endast ett lysande streck.
Ögats andra brist är att det på visst avstånd har
svårt att särskilja två nära varandra belägna punkter
eller streck. Tag det exemplet, att punkterna eller
strecken ligga 1/2 millimeter från varandra och
betraktas på ett avstånd av 1/2 meter. Punkterna
flyta ihop till en enda.
Man kan sålunda göra en ganska skarp bild av
uteslutande vita och svarta punkter, bara det
inbördes avståndet dem emellan är tillräckligt litet.
Det är just vad som är fallet med vanliga
tidningsreproduktioner, och här kan åter ett
förstoringsglas bringa beviset.
Levande bilder av lysande punkter.
Låt oss så återgå till exemplet med det i spetsen
glödande föremålet. Tänk er en liten lysande
punkt, som följer först en vågrät linje, därefter
ytterligare en parallellt med den första och på ett
avstånd därifrån, som är så litet att det inte kan
urskiljas, samt vidare på samma sätt ett visst antal
linjer under varandra. Om denna procedur utföres
ett tiotal gånger i sekunden ser det för ögat ut
som om man hade en jämnt belyst yta framför sig,
trots att det bara är en enda liten punkt som lyser,
medan hela den övriga delen av ytan ligger mörk.
Om man så varierar det ljus, som den glödande
punkten utsänder under rörelsen fram och tillbaka
över ytan, får man på denna fläckar, som äro
mindre ljusa och andra helt mörka. Under
förutsättning att dessa variationer kunna göras
tillräckligt snabbt och äro ordnade efter ett visst
schema, är det tydligt, att man kan åstadkomma en bild
av samma slag som en reproduktion och, när hastigheten
blir tillräckligt stor, också kan få fram rörliga
bilder.
Det är just denna metod, som kommit till användning
i televisionsproblemet, sådant vi nu känna det.
Vid sändaren delas bilden upp i en oändlig massa
små punkter, vilka – omvandlade i elektriska
impulser av varierande styrka – sändas till
mottagaren, där de åter omvandlas till ljusimpulser,
(Forts. å sid. 26)
(Fig. 8. Mottagarmodellen inbyggd i skyddshöljet.
Genom öppningen upptill bak på lådan ser man bilden.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
