Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Bildradion är här!
- Levande bränd i radio
- Televisionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lägger beslag på det redan förut trånga utrymmet i
etern.
Man kan inte ändra bärvågens styrka (amplitud)
utan att också våglängden ändras till och med vid
kvartskristallstyrning. Om detta vore möjligt – och
kanske dröjer det inte alltför länge innan så kan ske
– kunde man sända ett obegränsat antal impulser
pr sekund, och då skulle televisionen kunna ge
kvalitativt precis lika goda saker som de bästa moderna
kinematografer. H. B-r.
*
BILDRADION ÄR HÄR!
(Forts, från sid. 4.)
Under dessa två minuter har lyssnaren tillfälle
att förbinda bildmottagaren med högtalarkontakten
på mottagningsapparaten, anbringa det fuktiga papperet
kring valsen samt att företaga en sista reglering
av strömmen, så att inte papperet svärtas. När
man är färdig härmed har man blott att avvakta
Giv akt-signalen, vilken kommer såsom tre Morse-tecken,
tre gånger Morsesignalen för v. Därpå lägges nålen
på papperet och urverket sättes i gång.
Bildsändningen pågår i regel 4 1/2 minuter.
Under de tre-fyra första varven, som valsen gör,
hör man bara synkroniseringssignalen. Härunder ges
nämligen bildmottagaren tid att komma i synkronism
med sändaren, d. v. s. att bli samtidig. Därefter
kommer själva bildsändningen, som i regel varar omkring
4 1/2 minuter.
Sedan bilden är färdig följa tre, fyra varv med
endast synkroniseringssignalen och ett par sekunder
därefter kommer slutsignalen, Morse-tecknet för s.
Den därpå följande pausen begagnar man till att dra
upp urverket samt att ånyo reglera strömmen.
Korta pauser – men tillräckligt långa.
Sedan den sista bilden sänts, kommer den
internationella slutsignalen, Morsetecknen för s och k.
Man kopplar från bildmottagaren och ansluter åter
högtalaren, ty nu ger hallåmannen åter en beskrivning
av de radierade bilderna.
Vid första studiet av det för bildutsändningen
uppgjorda schemat tycker man kanske att pauserna
äro alltför korta för att man skall kunna hinna med
de erforderliga inställningarna. Men det har ingen
fara. Pausernas längd är utmätt med ledning av
erfarenheter, som man gjort. Och även en nybörjare har
gott om tid att under uppehållen göra de inställningar,
som krävas. H-t.
*
LEVANDE BRÄND
(Forts, från sid. 8.)
var tacksam därför. Så behövde åtminstone inte hon
lida. I hans huvud vimlade det av uppslag. Hur skulle
han kunna klara sig undan detta djävulska anslag?
Själv var han tydligen maktlös, och han kunde
knappast vänta att någon skulle söka honom under
de närmaste timmarna. Han hade givit order om, att
inspelningen skulle fortsättas. Om han bara haft
någon möjlighet att påkalla hjälp!
Rustningen började bli olidligt varm. Dare
försökte ändra ställning. Han märkte, att han kunde
röra sina armar ett par tum fram och tillbaka. Men
han var räddningslöst förlorad – utlämnad åt
Diavolo.
Dare tittade mot instrumenttavlan. En visare
svängde fram och tillbaka. Nästan frånvarande
följde han dess pendel.
Efter en stund märkte han, att visaren följde hans
egna rörelser med armarna. Han försökte lista ut en
förklaring. Alldeles tydligt var, att så snart han
flyttade på armarna, inverkade detta på strömstyrkan i
någon krets i den stora sändaren. Varför?
Plötsligt fann han svaret. Han började hoppas
igen. Hans rörelser fingo mening. Han svängde
armarna energiskt fram och tillbaka i bestämt syfte.
*
En av regeringens radiobilar var på väg ned över
Hollywood Boulevard. Därinne satt radioinspektören
Merritt vid kontrollinstrumenten. Han kontrollerade
de olika rundradiostationernas våglängder.
På senaste tid hade det duggat klagomål över, att
en mängd mindre stationer inte behagade hålla sig
till sina fastställda våglängder.
Då Merritt var kommen ett stycke ned på skalan
fick han höra en kraftig vissling. Det lät som om den
skulle komma från en mycket stark station. Han
lyssnade. Det var ett ovanligt ljud. Tonen varierade
liksom intensiteten, och visslingen blev en verklig
drill. Vad kunde det betyda? Inspektör Merritts
uppsyn förmörkades. Tydligen var det någon, som
på en mycket kraftig station satt och lekte med
kontrollerna. Här fanns en anledning för myndigheterna
att ingripa!
Det egendomliga ljudet fortsatte. Merritt kopplade
in sina instrument för att mäta signalernas intensitet.
Visaren rände iväg över hela skalan, så åkte
den lika fort tillbaka och svängde fram och tillbaka.
Otåligt satt inspektören och väntade på att visaren
skulle stanna. Men det gjorde den inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Nov 24 20:08:51 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/popradio/1929/1/0030.html
