Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
POPULÄR RADIO
Hammond-orgeln komplett. Till vänster själva orgeln med
tonmekanism och alla regleringar, till höger krajtjörstärkaren och
högtalarekabinettet. Denna installation räcker jör en 1 000
personers lokal.
roterar ständigt med konstant hastighet, ty driften sker
från en synkronmotor, som vid växelström drives direkt
från det 50-periodiga nätet och vid likström drives från
en 50-periodig omformare med konstant hastighet och
relativt stor svängmassa. I Hammonds generatorsystem
finnas 91 stycken dylika tonhjul med olika antal tänder.
Tonhjulens antal motsvarar i stort sett antalet tangenter
på en vanlig pianoklaviatur. För de allra högsta tonerna
finnas emellertid tvenne, en halv delning förskjutna hjul,
vilka tillsammans göra samma tjänst som ett hjul med
dubbelt så många tänder. Effekten som alstras i varje
liten tongenerator är av storleksordningen 2 mikrowatt.
Efter varje tonspole finnes ett filter, som silar
spänningarna, så att de vid utgången äro absolut sinusformade. Vid
de lägre frekvenserna innehåller filtret en spole och
tvenne kondensatorer, vid de högre frekvenserna
användes ett motstånds-kapacitetsfilter.
I instrumentet finnas alltså tillgängliga alla toner i den
kromatiska skalan, alla med god sinusform, och medelst
tangenterna kunna dessa toner inmatas på en
förförstärkare. Det är emellertid’icke nog med att varje tangent
inkopplar sin bestämda ton, utan samtidigt med
grundtonen inkopplar den en hel rad övertoner och undertoner,
som då komma från sina bestämda tonhjul och som äro
grundtoner för andra tangenter. Varje tangent kan
inkoppla icke mindre än nio olika toner, nämligen nedifrån
räknat: undertonen (halva frekvensen), undertonens 3:dje
överton (3/2 av grundtonen), grundtonen, 2:dra
övertonen (dubbla frekvensen), 3:dje övertonen, 4:de
övertonen, 5:te övertonen, 6:te övertonen och 8:de övertonen.
7:de övertonen saknas, då denna anses vara
disharmonisk. Medelst potentiometrar, vilka alla kunna ställas in
dels på noll och dels på 8 olika styrkegrader, kan sedan
varje ton som kontrolleras av en tangent regleras in så,
att den sammansatta tonen får olika klangfärg. Ett
räkne-experiment ger vid handen, att ca 385 millioner olika
klangfärger kunna erhållas. Man förstår vilka
möjligheter som finnas för efterbildning av snart sagt vilket
instrument som helst, då det just är i övertonerna som
ett visst instruments klangfärg eller speciella karaktär
ligger.
Till instrumentet hör också en slags »telefonkatalog»,
i vilken olika inställningskombinationer för olika
instrumentkaraktär finnas angivna. Ett urval dylika
inställningar äro återgivna i nedanstående tabell, vilken kan
hava sitt intresse att studera. Man får av densamma en
uppfattning om övertonshalten hos de angivna
instrumenten, vilket ju även har betydelse vid vanlig
radioåtergivning. Siffrornas ordning anger deltonerna i den
ordning de ovan uppräknats och siffrans storlek respektive
tons relativa styrka.
Trumpet 005674000
Fagott 003630000
Klarinett 006270520
Engelskt horn 001355430
Människoröst 000564000
Xylofon 000800080
Harpa 006200000
Violin 002434332
Banjo 002453884
Saxofon 018761210
Klockspel 002700000
Givetvis kunna något varierande inställningar tänkas
även för samma instrument, men av ovanstående synes
exempelvis hur övertonsrik violinen är i jämförelse med
harpan och vilken kraftig 6:te överton som finnes hos
xylofonen. Hos banjon äro övertonerna betydligt
starkare än grundtonen.
Sedan deltonernas spänningar fått önskade värden
få-de gemensamt gå in på en potentiometer för reglering
av hela ljudstyrkan. Denna »svällare» verkar som vid
en vanlig orgel, men är snabbare och medgiver en
variation inom betydligt vidare gränser.
Innan vi lämna tonblandningen böra en del finesser
påpekas. För att koppla om mellan olika klangfärger
finnas 22 stycken tangenter, av vilka fyra koppla in de
variabla tonregulatorerna, som återfinnas över
tangentbordet. De övriga stå i förbindelse med den s. k. kors-
Fig. 2. Tonblandarens inställningskontroller. Fyra sådana variabla
kontroller finnas. Dessutom har man 18 stycken jasta men
omkopplingsbara tonblandare i den s. k. korskopplingen, åtkomlig
från instrumentets baksida.
Forts. & sid. 47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
