Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9-10. September-Oktober - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
POPULÄR RADIO 200’
jordpunkter, givetvis under förutsättning att de äro
vattenfyllda, ty på detta sätt minskas risken för dåliga skarvar
i rören.
Man hör ofta en klient säga, att hans gamla apparat
hade mycket mindre störningar än hans nya moderna
radio. Detta beror givetvis på att den nya apparaten
har mycket större känslighet än den gamla, men även
på att de moderna apparaterna ha större tonomfång än
de gamla. Vi skola se vilka konsekvenser detta har.
Lyssnar man på en radio som har ett begränsat tonomfång,
låt oss säga 300—3 000 p/s, frapperas man av att
störningarna ej ha samma inverkan på denna apparat som
på en som går ned till 70 och upp till 7 à 8 000 p/s.
Brus och statiska störningar, vilka i den första apparaten
kanske ej alls höras, komma i den senare fram med stor
styrka. I detta fall finnes ej något annat att göra än att
begränsa tonomfånget med »tonkontrollen», även om
»hartsen på stråken till en violin» skulle gå förlorad.
I städer med hög störningsnivå är det också ett faktum,
att apparater med stor känslighet äro sämre än sådana
med mindre känslighet. Finnes ej variabel känslighetsnivå
på apparaten, kan servicemannen ofta förbättra saken
genom att till ex. sätta in ett större katodmotstånd i
mellanfrekvensröret på en super. Den lämpligaste graden av
känslighetsnedsättning får givetvis utrönas genom prov.
Den tidskonstant som den automatiska volymkontrollen
har är också betydelsefull för vissa slag av störningar.
Den skall nedbringas så långt som möjligt, d. v. s.
motstånd och filterkondensatorer för kretsen ifråga måste
bli så små som möjligt, utan att stabiliteten äventyras.
Mycket liten tidskonstant medför att både öron och
högtalare skonas, även om inte mottagningen förbättras.
Så till det sista slaget av störningar, de, vilka kvarstå
när alla förut nämnda prov äro utförda. Ja, dessa äro
då att söka i defekter i apparaten. Här vidtager
verkstadsarbetet. Mycket få apparater torde numera repareras i
hemmen; de transporteras i stället till verkstaden, där
större möjligheter finnas med reservdelar, instrument etc.
En praktisk arbetsbänk för radioservice visas på det
ena fotografiet. Problemet att ha de rör som äro
nödvändiga i det dagliga servicearbetet lätt åtkomliga, är här
löst genom att dessa förvaras i de 90 fack, vilka synas
i bakgrunden på bänken. Dessa rör äro de mest
gångbara. Rör som äro mera sällsynta, kunna förvaras i sina
kartonger och framtagas vid behov. Facken äro i sina
nedersta framkanter försedda med etiketter, så att rören
lätt hittas. Bänken är försedd med två stora lådor för
förvaring av ritningar som måste finnas till hands samt
en del gångbart servicematerial. I mitten finnes en
per-manentdynamisk högtalare, fastsatt på en baffel, men den
skall snarast ersättas med en fältmatad typ, med ett
stort antal uttag på magnetlindningen, så att denna kan
kopplas till varje i marknaden förekommande apparat,
där magnetlindningen ingår som filterdrossel i apparaten.
På detta sätt slipper man att för varje apparat losstaga
högtalaren. (Ack om det kunde bli en standardiserad
sockel och högtalarpropp för alla fabrikat samt någon
decimeter längre högtalarledning!) Vidare finnes på
högra sidan tre kontakter för växelström samt två för
likström. Plats för verktyg finns under rörfacken. Ett
Interiör från en modern radioreparationsverkstad. (Göta Radioservice, Örebro.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
