Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. November - Sidor ... - Radioservice (insändare) - Radioutsändning från grammofonförstärkare (insändare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POPULÄR RADIO 244’
Matinstrument
Ingen radioförsäljare eller servicenian kan undvara
förstklassiga mätinstrument. De spara tid o. pengar
Vi kunna
leverera allt som
fordras för
förstklassig radioservice
såsom:
[-Signalgeneratorer-]
{+Signalgenera-
torer+}
Universal voit—
ohm milliamp.—
amp.-metrar
Outputmetrar
Kapacitets- och
motståndsbryggor
Rörprovare
[-Katodstråle-oscillografer
Frekvens-modulatorer
Tonfrekvens-generatorer-]
{+Katodstråle-
oscillografer
Frekvens-
modulatorer
Tonfrekvens-
generatorer+}
Vänd Eder med förtroende till oss —
vi äro specialister på mätinstrument.
Vår nya stora radiokatalog sändes gratis mot porto
15 öre.
Agenter oeli äterförs. antagas.
radiokompaniet
ODENGATAN 56
Den ledande speeiatfirman.
32 20 60
REDAKTÖRENS
BREVLÅDA
»Herr Redaktör!
Undertecknad, som med intresse och en liten känsla av
frändskap med författaren tagit del av Äke Larssons artikel om
radioservice, ber att genom Eder få framföra ett taok till
artikelförfattaren, som gjort sig till tolk för oss alla som arbeta i detta
relativt nya och för allmänheten rätt okända yrke. Litet misstro
vidlåder nog yrket även, till stor del en kvarleva från den tid, då
servicearbete bestod i att känna om alla rören voro varma eller
att vända anslutningskontakten vid likströmsnätet.
Som författaren nämner, lönar det sig icke ens på en medelstor
ort att arbeta med modern utrustning. Så sant som det är sagt.
Guldet skördas icke av den som sitter och pillar med det tekniska,
därvid är ännu talförmågan det saliggörande i vår bransch.
Populär Radio och dess medarbetare äro vi därför mycken tack
skyldiga för dess insatser i upplysande syfte, genom vilka
allmänheten får den rätta uppfattningen av vad god service är värd.
Samma gäller för tidningens insatser för bekämpande av
radio-störningar. Mången skicklig serviceman har lagt upp yrket för
det ständiga störningstjatet. Kväll efter kväll har han fått rusa
omkring som störningsdödare, givetvis utan ersättning, enär han
i de flesta fall misslyckats i kampen mot störningarna, dock oftast
på grund av ekonomiska eller andra orsaker och ej på grund av
svårigheter av teknisk art.
Jag har här erfarenheter från mitt eget arbetsfält. En god kund
vill köpa en bra apparat under förutsättning att han får något
så när god mottagning, trots att apparaten skall placeras i ett
störningscentrum. Jag föreslår uppsättning av störningsreducerande
antenn, vilket kunden accepterar. Så börjar underhandlingar med
husvärden, som infordrar skisser över anläggningen. Efter många
konferenser med vice värd, portvakt och andra hyresgäster lämnas
husvärdens samtycke. På grund av kostnadsskäl valdes en
dipolantenn, vadan alltså tillstånd skulle inhämtas i grannhuset. Nå,
där fanns det tekniskt intresserat folk, så det tillståndet kom i en
handvändning. Återstod stadens myndigheter, och där gillades av
princip inte något slag av antenner, varför blankt avslag följde.
Fjorton dagars arbete utan resultat. Kunden köpte en mindre
apparat och får lyssna på lokalstationen. Jag kanske inte är
tillräckligt insatt i förhållandena, men nog förefaller det mig som om
många länder skulle vara före oss, när det gäller att se radion
som en folkets gemensamma egendom av största betydelse.
Stora uppgifter vänta den facktidning som åtagit sig
upplysningsarbetet. Mycken tack äro vi skyldiga för vad som redan
uträttats.
K. A. lallerstedt,
Esplanaden 4, Sundbyberg.»
»Herr Redaktör!
När jag första gången kom på det fenomen, som jag här skall
beskriva, hade jag en enkel, motståndskopplad apparat. Den var
vid tillfället inställd på ungefär 1 500 meter. Jag satte in en
vanlig grammofon-pick-up, men fann till min förvåning, att apparaten
sände ut grammofonmusiken, så att denna kom att höras i
grannarnas radiomottagare. Detta lockade mig till närmare
undersökningar, och jag fann då, att slutröret måste sitta i apparaten, för
att den skulle sända ut någonting. Jag drog då den i mitt tycke
mest naturliga slutsatsen, att det var slutröret som sände ut
vågorna. Jag provade alltså med att sätta antennen på slutrörets
anod, men utan någon egentlig framgång. Jag anställde vidare
en del försök med avståndsmätningar och kunde uppskatta
räckvidden till mellan femtio och sjuttiofem meter.
Mottagaren arbetar alltså som sändare, utan att någon som helst
återkoppling användes, men detta upphör, så snart man till
exempel insätter en kondensator mellan detektorns anod och jord. Detta
är i korthet vad jag kunnat få ut av mina experiment.
Sundbyberg den 25 okt. 1938.
H. Zetterström,
Järnvägsgatan 14.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
