Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda vägar. Berättelse af Therese F. Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skilda vägar.
Berättelse af Therese F. Linder.
Hon satt på en bänk i parken, där skuggan var sval. Han
stod framför henne på gången, mekaniskt flätande
samman hängbjörkens späda grenar, som doftade mellan
hans fingrar. Då han kommit till spetsen, plockade han upp
flätan för att börja med den på nytt, som om han i dessa
rörelser sökte afleda de stormande känslorna i sitt inre.
Med ett trött drag kring den fina munnen hade hon en
stund med blicken följt hans händer; nu suckade hon och
vände bort hufvudet. Ett ögonblick skymdes hennes
uttrycksfulla blå ögon af tårar, men lika hastigt som de
kommit, trängde de tillbaka igen.
"Du måste dock ha en smul tålamod med mig, Siri. En
man i min ställning Tean inte lefva som ett helgon."
"Det begär jag ju ej heller, käre Birger. Jag har så länge
öfversett med det som synts oundvikligt, men då ditt
lefnadssätt blir allt..." Hon tvärtystnade och liksom sökte efter
ord. Så fortsatte hon: ".. .blir allt högre, så... så är jag
rädd för att vi ej passa för hvarandra."
Åter vände hon bort blicken, och hans fingrar arbetade
fortare bland björkens gröna blad. Han blef en smul blekare,
men det var med yttre lugn han talade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
