Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om svensk konst i Amerika - I. Målarekonsten. Af Birger Sandzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
BIRGER SANDZEN.
baka till den omätliga öknen, dess färgprakt, dess rysliga
skönhet, dess eviga, förfärliga tystnad, lika mäktig som
dånet af Niagaras vattenmassor. Kan det vara förnuftigt att
kasta ut pengar för att få en sådan där duk på sin vägg?
Nej, den är då en öfverflödsvara, om någonting är det.
Kanske, käre läsare, men begär ej, att konstnären, som känt
och älskat den där stämningen, skall begripa det.
Om man nu ändtligen skall hafva så onödiga saker som
målningar, så bör man åtminstone skaffa sig sådana, som en
vanlig människa kan begripa, säger man. De moderna
målarna äro allt för galna att kunna fattas af vanligt folk,
säger man vidare. Några af de moderna målarna äro galna,
det är sant. Men de galna bland dem äro ju ganska få, och
galningar finnas på alla områden, och man kan ju lämna dem
åt sitt öde. Att kalla allting, som man ej genast kan fatta,
"konstigt" eller "tokigt", är dock både dumt och ensidigt.
Mycket inom musiken, konsten och litteraturen, som den
"oinvigde" finner obegripligt, skulle inom kort blifva både
begripligt och njutbart, om han endast på allvar försökte
att sätta sig in i det.
Jag fick i mitt föräldrahem som barn ständigt höra
klassisk musik, ena dagen Beethoven och Bach och andra dagen
Bach och Beethoven. En gång, då jag var omkring 10 år
gammal, fingo vi besök af en skollärare, hvilken, ombedd att
spela piano, bjöd på en serie marscher och valser. Mitt
hjärta greps af en vild glädje. Det var då annat till musik än
de odräglige, gamle Bach och Beethoven. Min far var hela
eftermiddagen belägrad af besökande och kvarhållen i sitt
ämbetsrum, ända tills den egendomliga matinéen var öfver
och skolläraren sagt farväl. Far, som ändtligen blef ledig,
kom in med ett åskmoln på pannan och frågade, hvem som
"trumfat slagdängor hela eftermddagen". Vi uppgåfvo
brottslingens namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
