Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk sång i Amerika. En kort återblick af Hjalmar Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 HJALMAR NILSSON.
Bifallsstormen ville aldrig tystna, men det hjälpte ej! Det
hade redan sagts ifrån, att inga extranummer kunde gifvas.
Det låg i den stora körens såväl som i den nyss nämnda
mindres någonting för denna publik så nytt, så mäktigt gripande,
så underbart tjusande, att den ovillkorligen fordrade mera.
Synd var det om de utmärkta instrumentalsolisterna, som
publiken, oaktadt de voro verkliga artister, knappt gitte lyssna till,
ty "dem kan man få höra hela veckan", yttrade sig en dam
vid min sida,, "men sådan sång har jag aldrig väntat att få
höra". Gamle vännen W. från Chicago fick hjärtklappning,
när hon halfhögt, så att de skulle höras, yttrade dessa ord
med en frågande sidoblick på min hvita sångarmössa. Ja,
stackars solister! Lyckliga dirigenter och sångare! I dessa
senare innesluter jag äfven baritonisten Holmquist, som fick
sin lejonpart af applåderna för sitt utmärkta återgifvande
af solopartiet i "Landkjending", denna Griegs storslagna
tonskapelse, som här framkallade den tjusande rysning utefter
ryggraden, som i den fjärde versen ovillkorligen kommer med
"Stormvejr och Havdön rundt omkring dem", såvida
sångarne ha den nödvändiga inspiration, hvilken här lyckligt nog
förefanns. Och så kom sedermera den stora körens sista
nummer på programmet, då "fältkanonens åska" rullade
fram med en kraft, så att man trodde taket skulle lyfta sig.
Men det har dock ingen fara. Tonkaskaderna i
"Björneborgarnes marsch" rullade fram öfver den andäktigt lyssnande
åhörareskaran, som varit lycklig nog att erhålla sittplatser,
och återstudsade mot den lefvande mur, som stod rundt
omkring i flera led. Och så gafs åt sångarne den största heder,
som kan gifvas några prestationer å denna plats, nämligen
"Chautauqua-saluten", då hela det stora auditoriet på ett
ögonblick blef ett enda väldigt, upprördt haf af hvita, vajande
näsdukar, en hälsning, som ögonblickligen liksom på
kommando besvarades af viftandet med 400 hvita mössor,
efter-följdt af ett taktfast trefaldigt hurra för "Chautauqua As-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
