Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När skolverksamheten i Svensk-Amerika var ung. Några hågkomster från det gamla Augustana College. Af Carl Swensson. Med 5 illustr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o8
CARL SWENSSON.
gåfvor, som kommo från Andover, Swedona och andra orter.
Den verkliga orsaken till herr professorns missnöje är värd att
angifva:
"Jo, hvad skall man med ost till, ty de lägga smör på brödet
i alla fall och sedan ost på smöret. Det är ju rent af slöseri."
Det bjöd nog emot för vissa studerande att lefva på så där
enkel "skaffning", och dessa sökte bereda sig någon omväxling
genom att vissa dagar gå och spisa hos bekanta familjer ute
i staden. Men långt ifrån alla kunde bereda sig denna extra
fördel, dessa "grötdagar", som vi kallade det. Och de, hvilka
ej det kunde, fingo nöja sig med skolans kost sådan den var,
väl vetande, att om det varit möjligt, skulle denna blifvit
åtminstone mer omväxlande än den var. Någon verkligt
berättigad anledning till klagomål öfver kosten kan dock ej under
omständigheterna anses hafva förefunnits. Många från
Sverige anlända studerande, hvilka där fått vidkännas
umbäranden, tyckte, att kosten var riktigt god.
Tänk, om den tidens elever fått sitta ned vid sådana
matbord, som dem vi nu hålla vid läroverken!
Nu några ord i all korthet om lärarnes personligheter. Jag
hinner ej nämna alla, blott några få.
Professor Tuve Nilsson Hasselquist var vårt allt i alla i
Paxton, älskad, högaktad och åtlydd af hvar och en. Så
punktlig var "den gamle" (ty så kallade vi honom då, ehuru han var
bara 58 @ 60 år), att vi ofta sade: "Doktor Hasselquists
klocka reglerar solen." Hans enkla men trefliga och
inbjudande hem kallades som sagdt "Åsagård". Det hemmet var
det bästa, Paxton kunde bjuda på. Professor H. var alltid
bara evangelium i sitt hem. Han kunde visserligen skrupensa
upp oss vid morgonbönen, rifva sig bakom örat och utbrista:
"Jag ska’ säga, det går aldrig an (ett favorituttryck af
honom), och se rysligt bister ut, men vågade man sig bara till
honom på tumannahand, så blef allt väl.
Hans porträtt på den tiden gåfvo’ honom en mycket bister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
