Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tagelringen. Penn- och penselteckning af Wilhelm Larson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAGELRINGEN.
63
intressant burit tagelringen på sitt välputsade lillfinger. Hon
hade känt igen ringen såsom sin, och som den tillhört hennes
mor, ville hon till hvad pris som helst ha den tillbaka. "Den
lilla sentimentala fjollan" var ju ett "förtjusande läckert
villebråd," betet superbt, och hans fina snaror arbetade
charmant, och så, när gillret redan dallrade, kommer
"bondpris-sen från Skåne med sina björnfasoner" och förstör allt.
"Ge-sällbrackan", som han föraktat, åh, hvad han hatade honom!
Måns, som några dagar innerligen hatat, skulle nu af
samma skäl, sedt från hans nivå, kunnat redligen förakta, men
han var för lycklig att ens göra det. Flickan, arbetet och
böckerna voro honom nog.
Och tiden flög. Fred och Emma blefvo ett, bridgeganget
skickades till södern, stallbröderna togo afsked af Jim och
började arbeta i Pullman, världsutställningen öppnades, och
allt var jubel och klang.
Och så en kväll, när Måns och Augusta sutto på
kökstrappan, hon med en splitter ny guldring på vänstra handen
och han med tagelringen i medaljongen på urkedjan,
enades de om att till hösten skulle bröllopet stå.
Men i ödets bok stod annorlunda skrifvet. Redan
följande vecka tog arbetet slut, ej endast i Pullman utan
öfverallt. Och det förblef slut.
Förgäfves gick Måns i månader och sökte jobb. Hösten
kom, kassan sjönk och till och med läslusten försvann. Men
matlusten var kvar. Och när han en lördagskväll i
november ur sin sista femma betalt Mrs Isakson, då hade Alecks
tisslande med gumman gjort verkan, och Måns blei uppsagd.
Pank och husvill kom han till sin stallbroder.
’TVell", mente Fred, där han stod och sköt baby-buggyn
fram och åter, det är tufft, Måns, men det blir väl rum här,
och så länge jag har min lilla job, går det nog."
"Vintern i ända satt Måns vid Bergs köksbord och lästé.
Dyster blef han nog ibland, men det kom Augusta och dril-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
