Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B. Kyrkans högtider. Psalm 41-161 - 5. Passionstiden - 75. Jesu, lär mig rätt betänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 Kyrkans högtider
5. Jag kan deras svårhet finna, Efter du har
svettats blod, Då dig döden förestod Och du lät Guds
vrede brinna Över dig, emedan jag Syndat har emot
Guds lag.
6. Högfärd ur min själ försvinne, När du som
den högste är Tornets krona ödmjukt bär. Världens
svek och flärd jag finne, När du varder först berömd
Och till korset sedan dömd.
7. Vällust mig då bitter blive, När den galla bjudes
dig, Vilken räckas bort åt mig. Girighet jag från mig
drive, När man, dig till hån och spott, Kastar om din
klädnad lott.
8. Huru avund dem förtrycker, Som Gud frukta,
ser jag bäst, Efter världen hatat mest Dig som dock
i alla stycker Sökt med ren och helig själ Faderns ära,
mänskors väl.
9. Judas kyss och Petri eder, Hannas list och
Kaifas trug Samt Pilati rädda hug Och Herodes hala
seder Sanna, att alls ingen man Uppå världen lita kan.
10. Du blev för ett ringa värde Av din vän
förrådd och såld I det arga folkets våld, Att då satan
mig besiiärde, Skulle jag förlossad bli Med ditt blod
och köpas fri.
11. Du blev gripen utav månge, Överfallen, bunden
hårt Och i mörkret släpad bort, På det jag, en usel
fånge, Som var snärd i mörkrets band, Måtte lösas
av din hand.
12. Grymt man dig för brott beskyllde, Dig som
aldrig gjorde ont, Dig som alla hjälpt och skönt, Att
jag arme, synduppfyllde, Jag som ond och brottslig
var, Måtte njuta ditt försvar.
13. Dina lemmar måste svida, När man dig med
grymhet slog, Stötte, ryckte, våldsamt drog, På det
jag ej skulle lida Vad rnin svåra synd förtjänt, Men
dess straff från mig bli vänt.
14. Du hudflängdes och avkläddes, Att min
sjuka, nakna själ Måtte läkas, prydas väl. Du
bespottades och häddes, Att jag ära vänta må, När jag
skall för domen stå.
L_
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
