Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - G. Unga och gamla. Psalm 512-538 - 3. Ålderdom - 536. Mig dagen flyr, och åldern ögat skymmer - 537. Jag haver en gång varit ung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
566
Unga och gamla
2. Du lät mig, trött, o Fader, vilan smaka; Jag
vilse gick, du förde mig tillbaka; Jag hungrade, jag
var vid sorgset mod, Du mättade, du tröstade så
god.
3. Nu önskar jag, om det min Gud behagar, Att
sluta få de mörka årens dagar Och lägga ned mitt
huvud uti rö På gravens bädd, mitt sista, lugna bo.
4. Men själen skall uti den sista färden Uppstiga
lik en gnista utur härden Och söka fri sitt helga
ursprungs ljus, Om askan än man bäddar ner i grus.
5. Långt bättre är en enda dag hos Herran Än
tusen år i denna öken fjärran; Dess morgonsol med
längtan bidar jag, Dock ske ej mitt, men, Fader,
ditt behag. SONDÉN.
(1535)
Jag ha - ver en gång va - rit
Min kropp sig bo - jer, trött och
//
J.. C» CUft J.1O» " V C5i C/11 tiCHlii V Cb " 11U
Min kropp sig bo - jer, trött och
____,__?_________. __________.___________,__________,_____________________IJ___________________________
ung:, Nu är iag gam-mal vor-den. Och sia-len
h ~ ’ t~^-*––––’-t-g-d^fh-j-t-f
ung, Nu är jag gam-mal vor-den. Och sjé
tung, Till al-las mö - der, jor-den,
sjä -len
S
läng - tar till det land, Där Her - den på en
f re-dåd strand För-sam-lar sprid - da hjor - den.
2. Bland långa rön av ljuvt och lett Min hjässa
grå är bliven, Men aldrig jag den fromme sett Av
Herren övergiven. I nödens som i glädjens dag Han
är, förnöjd med Guds behag Och på hans händer
skriven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
