Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
III.
rLn storm nu hördes genom rymden rasa;
Den släckte aflatskrämarns fackla ut,
Och folkets skara snart betogs af fasa,
Då stormen ökade sitt hemska tjut.
Det undret ville mången då förklara,
Som skulle det ett himlens bifall vara
Till hvad som talats af dess sändebud;
Men andra ville detta omen tyda,
Som skulle himlens afsky det betyda,
Emedan talarn hade hädat Gud. . .
Nu aflatskråmarn ut mot hafvet pekar,
Der stormen rasade förfärligt fram:
fasen, grymma äro ödets lekar!
Nyss sågen J hvar skeppet ståtligt sam —
Sen nu, hur spillrorna på vågen vräkas.
Hvem ibland Er skall ej deraf bevekas,
Att för de arme vexla aflat nu? v
J sjelfve drifvens ju på tidens bölja:
Hvem vet, när den skall Er i djupet skölja?
O, köpen aflat! — det är tid ännu."
"S
Men denna syn och denna maning skakar
Hvart bröst med bäfvan; hvarje mund blir stum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
