Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
Vid hvarje steg pilgrimen tar härinne,
Vid hvarje blick, som från hans öga går,
En blodig syn, ett heligt marterminne
Från Långfredagen för hans själ framstår:
Här man med gisslet har sin Gud bespottat —
I detta chor man om hans kläder lottat —
Här blef han naglad — och här korset stod,
Der uti kärlek sist han lät sitt blod.
Men uti midten utaf helgedomen,
Der står ett litet, pelarbygdt capell,
Och när pilgrimen till dess port är kommen,
Han känner sig så outsägligt säll.
När sakta porten till Gudsgrafven knarrar,
Botgöraren i from hänryckning darrar,
Ty i det helgaste han får ingå,
Att i Försonarns graf försoning få.
I vestibulen utaf graf-capellet
Först ses en klipphäll, såsom marmor hvit:
Förr griftens Engel satt på detta stället,
När Jesu vänner en gång kommo dit.
Pilgrimen tycker sig nu Engeln skåda,
Han hör dess röst uti sitt inre båda,
Att grafven nu är tom — hans döde Vän
Ur grafven gången i uppståndelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
