Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Svarte mjölnarns tal och dödgrävarns skål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varken Svarte Mjölnaren eller någon annan kunde
nu göra sig hörd. Alla pepo och musicerade, jamade
som kattor eller skällde som hundar. Då stämde Svarte
Mjölnaren upp en sång. Han sjöng, som om bröstet
skulle sprängas. Det var en sång, som ingen hade hört
på den trakten förr:
»Arbetets söner, sluten er alla,
till våra bröder i syd och nord.
Hören I ej, huru mäktigt de skalla,
ut över världen befrielsens ord.»
Nu störtade Hunsbergs-Falken, den fattigaste och
eländigaste bland dem alla, fram som en tiger, som fått
alltför länge vänta på sitt rov. Tattaren flög Svarte
Mjölnaren i strupen och fällde den bleke, sjungande
agitatorn till marken. Efter tattarn kastade sig
ytterligare en flock drängar och gesäller över den arme
mjölnaren, som blott hade hjälp av Slickepotten och
Ficke Fan. Icke för att dessa begrepo eller gillade, vad
mjölnaren hade sagt, men som vanligt höllo de med
den, som låg underst. Det såg ut som ett enda levande
nystan, och innerst inne i klumpen kämpade för livet
det socialistiska fröet i mjölnarens gestalt. Gästgivaren
skrattade, så han kiknade, bönderna hade roligt. Det
syntes ingen ända på muntrationen. Nystanet rullade
ut på gårdsplanen, ner mot landsvägen.
Svarte Mjölnarn hade nu fått armarna fria och
började gå fram som Simson bland de filistéer. Han såg
sig om efter en åsnakindbåga. Men i stället fick han
tag i Lasse från Bårdaryd. Denne hade varit i stan
för Bårdarydarns räkning och kom just vägen förbi
på hemfärd, när det levande nystanet rullade ut på
landsvägen rakt mot honom. Lasse visste icke, vad det
var fråga om och undrade hur han skulle klara sig.
Som någon särskild hjälte var Lasse icke känd, men
inte heller för att vara en stackare. Feg var han icke
utom då gammalpigan på Bårdaryd råkade stå mitt
emot honom, eller när det blev tal om Satans allmakt.
För övrigt händer det ibland, att även den svage gri-
11 — Bonden och hans son
321
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
