Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Morgon i staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en hundkoja, tre kaninburar och ett svinhus, där
Klein och två av grannarna hade var sin gris, som
slaktades till julen.
Karl Gustav Klein var trettiosex år fyllda.
Farfadern var vävare från Schlesien, hade dött tjugoåtta
år gammal, några år efter ankomsten till Sverge.
Fadern var spinnare och hade gått hädan vid trettionio
års ålder. Klein kallades Blåhaken, emedan han var
sångare och så svartmuskig att det stötte i blått. Han
var liten till växten, hade vackra anletsdrag men
irrande och oroliga ögon. Han var mager och senig,
ilsken till humöret, svag för sprit och flickor.
Flickorna hade tyckt om honom och beundrat de
sentimentala sånger, han sjöng till gitarr. Då han om
sommarkvällarna i syrénbersån eller på backsläntan
stämde upp sina visor, kunde hela vävarstan komma
för att lyssna:
»Hör bäckens sorl och vindens milda susning.
Du är mitt allt, mitt liv och min förtjusning,
kom möt mig vid stranden, jag älskar blott dig, ja dig,
kom möt mig vid stranden, jag älskar blott dig.»
Så länge Blåhaken var ung, ogift och glad åt att
spela och sjunga, stannade mången flicka kvar hos
honom, tills solen väckte dem i björnbärs- eller
hallonriset. Många gruvliga svartsjukescener
utspelades. Värst voro de mörkhyade flickorna med polskt
eller schlesiskt blod. Gud nåde de ljusa, blåögda, om
de kommo i hans väg. Men de polska och schlesiska
töserna fingo vika för Lotten Järv, en tatterska från
Kärleken. Hennes svartsjuka hade inga gränser och
icke hennes raseri heller. En natt stack hon en kniv
mellan revbenen på Sara Suder, en syster till
dödgrävarn, just när denna låg på Blåhakens arm i
törne-snåret vid ruinen. Det kostade Lotten två år på
Älvsborg, och när hon kom ut hade hennes älskare gift
sig med Krogans ljusa dotter, Sofia Amalia, en
spol-flicka från Kärleken. Även efter giftermålet sökte en
och annan av de mörka flickorna upp Blåhaken, och
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
