Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 5. Tambulon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta var just den blåsiga septemberdag, då
Funken gick krogronden med sitt positiv, och det var
just som gubben steg ut från Lilla Helvetet, trakterad
med ett fat potatis och några kalvben av Törnrosan.
Funken lyfte på hatten, då kyrkklockan började dåna,
ty så hade man gjort, då Funken var ung, till ära för
en var död, det må nu ha varit en rik eller en fattig.
— Undras vem som nu ä dö, muttrade gubben för
sig själv. Ä jo män, dä ä ju Tambulon, Silverkron
sa ju dä i går afse. Jaha, Gud vare dej nådig,
Tambulon! Ja, alla ska vi den vägen vandra. Se
människan frestar allt, till å med dä umöjelia. Som nu
Tambulon. Alrig hadde han ro. Va inga andra tordes,
dä skulle han pröva. Ä männeskans liv ä bara en
tvärhand stort. Ä dä kommer, som komma ska. Fast
nog va dä bra synn på Tambulon, en sån gohälli å
goväri påg. Men förgäves sker ingenting, inte ens
döden. Så dä blir la bra te sist.
Gubben tog vägen norrut, ty han var nyfiken att
höra, hur det gått för Pilla hos polisen, och så skulle
han sedan till krogen på Kärleken, där vävar Kleins
svärmor regerade. Han stultade i väg, filosoferande
på sitt enkla sätt, småpratande för sig själv:
— Men nock ä dä besynnerlit, att Tambulon,, som
stod i sina bästa år, skulle dö före mej, gamla skrälle.
Livet ä en gåta, som ingen kan getta. Dä ä med livet
som med röken ur skorstenen, ingen vet vart hän den
driver med blåsten. Å som livet sjonger så spelar
döden. Som nu Tambulon. Han fick dö i sitt äkta
ekle-ment, å han fick nock en lätt dö, för Vår herre ä i
alla fall ingen smulagråt, å inte ä han hämgiri.
Nu hade Funken kommit till Norre port, och som
han gick genom den, mötte han en man, som slog
honom vänligt på axeln och sa:
— Nej, se go dag Funken, hur mår du å vem ringer
dom för i kyrkan, maj frend?
— Dä ä Tambulon, dom ringer för, men vem ä
du? sporde gubben och kisade på mannen, ty han
såg illa på gamla dar.
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
