Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 8. Frälsningssoldaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så var det förstås Adelaide, som nu var sergeant
med bonnett och röd tröja och nål och sköldbrosch
och en zittra, som hon sjöng till, så att fiskarstugan
var en enda sjungande mussla. Och så William, när
han var hemma från sjön, och gumman Helton och
maskinist Hansson, som efter Funkens död flyttat in
hos Svarte Mjölnarn. Han kallades
Eld-och-blod-Hans-son. Han var en vänlig själ, en outtröttlig hjälpare,
som gick omkring och skaffade mat och husrum åt
alla sjömän och tiggare, åt glädjeflickor och fattiga
stackare av alla slag. När han tänkte på sig själv visste
ingen. Hade han en ny kostym någon gång, så hade
han två dar efter åter sina gamla lappade byxor och
sin gröna rock. De nya kläderna hade han skänkt bort
till någon stackars sate, som kommit i hans väg. Han
spelade dragspel till sina frälsningssånger, och hans
specialitet var att lägga ut sina nät för sådana, som
gingo till dans. Icke en dans utan att Satan där har
sin svans, brukade han förklara. Han kunde också
blåsa esskornett och ledde hornmusiken på arméns
möten. Han hade särskilda namn på instrumenten:
jubelhornet, segertrumpeten, varningslutan,
väckelsetrumman, förskräckelsens dombasun. Dragspelet
kallade han själafiskarn.
Ibland kom också Valfrida Karlsson till
Sunnan-väders stuga. Då kokade mor Sunnanväder kaffe utan
cikoria, och då hände det, att hon också bjöd in sin
hyresgäst, studeranden Stig Bårdaryd. Även
Rånoc-ken och Havenberg, ehuru icke frälsta, kunde få en
kopp och en bulle med, när hon var på sitt soliga
humör. De gycklade ibland med mor Sunnanväder
och hennes frälsningsmöten med kaffe och dopp, men
gingo de utanför hennes tålamods råmärken, så kunde
hon resa borst som en gammal vildsvinshona.
—-Ja märker, att vårt arbete väcker raseri i
helvetet, å Djävulens tjänare gå omkring te utplåna dä
mä gyckel å ondska. Te dom, som ropar efter ljus å
sanning å hjälp säger dom: Gud ä en dröm å hanses
hjälp likaså. Själv kan du ingte hjälpa, för du begär
för möcke å dä ska självhjälp te Guds hjälp. Å dä
10* — Staden vid havet
297
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
