Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Mars - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tuerande kongress hölls under de minnesrika,
händel-semättade vårdagarna det underbara året 1917. För
»skaldernas, drömmarnas och filosofernas parti», som
algotisterna hånfullt kallade det nya partiet, var
rymden full av lärkor och framtiden ljus av löften.
Kongressen hölls i Viktoriasalen på Tunnelgatan.
Salen var smyckad som en bröllopsgård, röd av
lysande dukar, vimplar, rosor och nejlikor. Rörelsens
hjältesånger öppnade föreställningen, sedan följde musik
och prolog.
— Detta är som i kyrkan, sade gubben Liv från
Norrlands skogar.
— Ja, ja, som i en helgedom, svarade gubben
Flo-berg från Lappland.
Efter sången följde högtidliga hälsningstal. Hela den
revolutionära världen var företrädd av gäster från när
och fjärran. Den ärevördiga veteranen Axelrod,
men-sjevikernas främste, på väg från landsflykten hem till
det nya* Ryssland, lyckönskade det nya partiet, som
gjort den ryska revolutionen stora tjänster. Den gamle
erinrade om Basel. Nu var ett nytt Basel på väg att
resa sig ur det gamlas ruiner. Grandievski, den
berömde kemisten, talade å socialrevolutionärernas vägnar,
hälsande det nya partiet som ett morgonrodnadens
tecken i den borgerliga världens skymningsnatt. Radek
talade för bolsjevikerna och hans ord voro som
blixtar från ett svärd. Hanetsky tolkade polackernas
frihetsdrömmar, Vallman det finska proletariatets
känslor inför den värld som vaknade. Anna Reisberg
framförde en hälsning från Rosa Luxemburg och Karl
Lieb-knecht, från Ledebour och Haase.
— Jag ser genom gallret framför mitt fönster den
grå himmelen rämna och en stor blå strimma lysa emot
oss; snart skola vi få strida under en fri himmel,
därifrån stormen sopar undan all dyster tveksamhet. Så
— sade den tyska flickan — hade Rosa skrivit från
kejsarens fängelse. Genom henne talade det kämpande
och bidande tyska proletariatet.
Tranmael tog ordet, lik en kämpe som aldrig kuvats:
10 — Nya himlar och en ny jord
289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
